Här i Bryssel har jag och Johan skaffat en fast telefonlinje (= något jag inte haft sedan jag flyttade hemifrån 2003), främst för att vi fick en bra telefondeal med vårt TV/internet/mobilpaket. Nu betalar vi endast sex euro extra i månaden för att ringa gratis till hela Europa plus några andra länder efter kl. 17 och på helger.
Trots att jag är rätt säker på att vi valde att
inte stå med i telefonkatalogen verkar vi nu ändå ha hamnat i något slags register, och detta i kombination med att vi inte har nummerpresentation på telefonen gör att det nu alltid är lika spännande/frustrerande att svara i telefon.
I förrgår:
Jag: Hej, det är Linda (svarar alltid på svenska så att folk ska ge upp fort)
Man med fjäskröst: Bonjour madame! Tack vare er son har ni vunnit...(ohörbart snabbprat)...!!
Jag: Eh...?
Man med fjäskröst: Det är väl en bra nyhet?!
Jag: Do you speak English?
Man med fjäskröst: Non (fortsätter babbla)
Jag: Jag har ingen son.
Man med fjäskröst: (fortsätter babbla)... Au revoir!
Igår:
Jag: Hej, det är Linda.
Kvinna som talar tyst: ...Bonjour?
Jag: Bonjour?
Kvinna som talar tyst: Oui Bonjour?
Kvinna som talar tyst: (Ohörbart)
Jag: Jag hör er nästan inte.
Klick.
Nyss:
Jag: Hej, det är Linda.
Man med säljarröst: Bonjour Madame! Jag ringer från... (ohörbart snabbprat)
Jag: Min franska är inte så bra...
Man med säljarröst: Jag förstår madame, jag ska förklara så ni förstår. Jag ringer från (ohörbart) och (ohörbart)
Jag: Vad ringde ni ifrån?
Man: (ohörbart) ...viktigt med rökdetektorer och...(ohörbart).
Jag: Det har vi en.
Man: Det har ni, très bien, tack så mycket, ha en bra dag!
Jag: Ni också...?
Ibland undrar jag om de kör klassikern och ringer för att kolla om någon är hemma så att de kan göra inbrott om man inte är det.