Hanging on the telephone

Det finns fasen inte mycket som är jobbigare än att vänta på besked om ett jobb och veta att det kan komma precis när som helst. Det här är tredje dagen på helspänn och jag är nu helt inställd på att jag inte kommer få det, då hade de hört av sig redan. Blir helt matt av att bara vänta, och Johan är med jobbet i Strasbourg halva veckan så det dyker inte upp så mycket annat att tänka på. I måndags åkte jag ensam till Antwerpen, igår städade jag som en tok och tog bort alla julgrejer, och idag håller jag mest på att få nervsammanbrott.

Det kändes som jag gjorde en rätt bra intervju men nä, har en känsla av att det inte gick vägen och har indikationer på att folk som har direkt erfarenhet av stället (=pluggat där själva) har sökt. Skit.

Livstecken

Nej, det blev inte så mycket bloggande under julhelgerna, vet egentligen inte varför. Har trots den totala bristen på snö varit mycket trevligt, framförallt kommer jag sakna att kunna gå långa promenader varje dag (har nog snittat på ca en halvmil om dagen) och gå snabbt och lyssna på podcasts utan att störas. Det går liksom inte i Bryssel, det är rödljus överallt och fullt med folk, och går man dit det inte rör sig så mycket människor är det antagligen inte helt säkert.

Imorgon flyger jag tillbaka, på fredag har jag intervju på det där stället där jag blev nr två av 90 i somras ni vet (enda gången jag verkligen har blivit besviken och ledsen över ett avslag). Den här tjänsten skulle passa mig ännu bättre så håll tummarna för mig. Tycker jag brukar skärpa till mig bra och slappna av på intervjuer men denna gång är jag rädd för att bli alldeles för uppenbart nervös.