Överkvalificerad

Ni få men trogna bloggläsare kanske undrar hur det gick med det där jobbet? Jag fick det inte. Men det gör ingenting. Jag slussades runt och fick träffa sju av åtta som jobbar där och jag tror alla utom en kommenterade eller hintade att jag var överkvalificerad för ett assistentjobb och kanske skulle bli uttråkad. "För mig är det här ett CV gjort för kommissionen!" sa generaldirektören, som nästan var överdrivet imponerad (SÅ flashiga har mina tidigare tjänster absolut inte varit). "Du har väl inte sökt jobb här sedan i april, har du?" undrade hans sekreterare förvånat. De verkade dessutom ha kvar en hel del kandidater även i sista intervjurundan så jag förväntade mig inte att få det.

Har dock inte totalt oflyt för idag, ca tio minuter efter att jag för första gången sedan Brysselflytten slängt iväg en ansökan till ett jobb i Sverige, ringde min belgiska mobil (älskar åsynen av ett +32-nummer som inte finns i telefonboken för då är det med 99% sannolikhet en intervju det handlar om), och nu har jag en intervju på måndag. Som vanligt är det inte jobben jag verkligen vill ha som hör av sig utan de som jag sökt bara för att känna att jag söker tillräckligt aktivt. Denna gång finns det återigen en möjlighet att de tycker jag är överkvalificerad, men det handlar åtminstone inte om en ren assistenttjänst vilket är bra. Dessutom verkar man få resa en hel del under delar av året. Har dock så lite kunskap om branschen att jag inte ens vet hur man uttalar ställets namn. Får se hur det går.

Annars rullar dagarna på. Är i Sverige nu och irriteras över att regnet verkar ha följt efter. I helgen åkte jag tillbaka en sväng till Uppsala för att hälsa på en kompis, som bor i hyresrätten med Uppsalas finaste utsikt:

Kändes märkligt att vara där, i Bryssel tycker jag ofta tiden går väldigt långsamt men nu kändes det som om jag flyttat precis nyss. Kan verkligen sakna att simma på centralbadet om kvällarna och att ha max fem minuter till tre stora fräscha mataffärer.