Då har jag haft ännu en intervju, den här gången tog den bara ca 20 minuter. De ska göra minst en runda till så får bara hålla tummarna för att jag går vidare och får träffa bossen + en av dem man ska jobba tillsammans med. Väldigt svårt att gissa hur det gick då hon som intervjuade mig hade bra poker face och verkade ganska trött (liksom jag - stormen Christian har härjat hela natten och halva dagen). Återigen fick jag flera frågor och jobbiga följdfrågor om vilken typ av jobb jag letar efter och vad jag vill göra. Jag tyckte när jag läste annonsen att det verkade vara ett roligt jobb med flera arbetsuppgifter som jag är van vid (och massa resor!), kan det inte räcka så?
Vet inte om det är någon Brysselgrej för i Sverige har jag väl någon gång fått frågan vad jag vill göra i framtiden och sedan har de nöjt sig med det. Här känns det som att hälften av frågorna handlar om ambitioner. Sanningen är ju att jag inte riktigt vet. Har självklart ideer om vad jag gärna skulle jobba med om jag kunde välja fritt, men vem kan det vid 29 års ålder? Jag är inte så himla petig eller karriärkalkylerande och vill just nu bara ha ett jobb med någolunda vettiga/kvalificerade arbetsuppgifter, bra kollegor och normal lön. Kan ingen liksom bara acceptera det? Det känns som om alla som intervjuat mig här har reagerat negativt när jag har sagt att jag inte har en exakt plan (vilket jag ju måste säga i fall, som idag och den förra intervjun, när det är helt uppenbart i mitt CV att jag egentligen har andra intresseområden) utan är öppen för olika typer av jobb. Behöver det vara en nackdel att jag inte kan säga exakt vad jag gör om fem år?
Är så trött på att leta jobb just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar