Julstämning

Har vakat som en hök över mobilen i två dagar nu då jag väntar på besked från inte en utan två intervjuer. Den har dock förblivit tyst och nu är klockan 17.30 på en fredag, så det blev väl inget den här gången heller. Trist. Får hoppas att jag går vidare i EU-rekryteringen för översättare, var där för några dagar sedan och skrev ett översättningsprov. Det gick i alla fall inte uruselt, men allt beror väl på hur duktiga de andra var.  

På onsdag nästa vecka åker vi till Sverige över jul, så springer nu runt och letar julklappar i stort sett varje dag. Försöker även klämma in lite tid att bara sitta och dricka glögg och ta det lugnt hemma, alla som känner mig vet hur mycket jag älskar julpynt/julstämning/julmusik. Lägenheten är så fin nu, synd att julgrejerna bara är framme tre veckor.

Svenska körens luciakonsert i söndags

 

Helgen v. 48 (spelkväll! inbrott i bil! samtal till polisen!)

* Igår hade jag intervju, den här gången med en svensk person (för ett jobb här) via videolänk. Fick inte en enda fråga om ambitioner eller framtidsplaner, vilket var skönt samt stödjer min teori om att Brysselbaserade intervjuare är onödigt besatta av detta. Nästa vecka får jag veta om jag går vidare till nästa steg. Oavsett om jag gör det eller inte kändes det som en bra intervju och jag skulle bli glad om jag får det. Sa dock vissa saker som jag i ett senare skede insåg kanske inte var helt kompatibelt med deras miljö och arbetsplatskultur, men är det så skulle jag nog inte trivas i vilket fall.

* I lördags hade vi elva vuxna, ett barn och två hundar här på sällskapsspelsturnering. Blev en mycket trevlig och smått rörig kväll (let's just say att det är svårt att planera spelupplägg när man inte vet hur många som kommer + att hundarna inte var överdrivet förtjusta i varandra, men som tur är bor vi ju på 1½ plan så det gick att lösa). Jag och två till bakade lussekatter och pepparkakor innan och dagen före var jag på IKEA och handlade bl a ett 6-pack glögg, så det blev en mysig tjuvstart på december dagen innan första advent.

* Efter spelkvällen fick vi för första gången en glimt av den kriminella sidan av Bryssel. Jag tyckte det var en utmärkt idé att följa en av turneringsdeltagarna en bit på vägen när han skulle gå hem, för att få lite frisk luft och motion efter flera timmars sockerintag. När jag och Johan sedan var på väg tillbaka hem och bara var två minuter från dörren, på en mindre gata där jag går nästan varje dag, ser vi två män som ser ut att försöka låsa upp en bil längre fram. Jag tycker det ser skumt ut och säger till Johan att vi borde gå på andra trottoaren, men Johan menar att äh, det är lugnt. Den trånga trottoaren är helt kantad av bilar och när vi är några meter från männen ser vi att de har krossat flera rutor på en av bilarna (glassplitter på hela trottoaren) och håller på och försöker bryta sig in i ytterligare en. "Det var JÄVLIGT dumt att vi gick här" muttrar jag tyst och Johan kan vid det här laget bara hålla med. När vi närmar oss avbryter de för att släppa förbi oss och vi går mellan männen, så nära att vi i stort sett snuddar vid dem. Hör hur den ena aggressivt svär något på franska och ser i ögonvrån att han ser ut att ta sats för att sparka på bilen. Vi ökar farten och som tur är sker detta i slutet av gatan så vi når snart fram till den större och mer trafikerade vägen som vi måste korsa för att komma fram till vår gata. Den ena av männen går efter oss ett par meter och i några sekunder hinner jag tänka att nu smäller det, eller så får jag en elpistol i ryggen. Vågar inte vända mig om men inser att han inte följer efter oss utan "bara" var på väg till bilen där de redan krossat rutan. När vi kommer ut på den större vägen står en taxi med förare i och väntar precis vid korsningen, vilket är så ologiskt att jag börjar undra om han håller koll åt tjuvarna.

Så fort de inte ser oss längre börjar jag springa till vår dörr, och försöker få Johan att göra detsamma så att inte tjuvarna eller taxichaffisen ska se var vi bor. Johan insisterar på att vi ska ringa polisen vilket jag gör (ja, eller först ringer jag 112 och blir vänligt upplyst om att jag ringt ambulansnumret och istället ska ringa polisen på 101). Har världens puls vilket inte gör det helt lätt att få fram vad som har hänt på osammanhängande franska, men lyckas i alla fall få dem att förstå vad som pågår. Vi berättar att de krossat bilrutor och på vilken gata. Polisen frågar efter signalement och vi vet egentligen bara att de var vita, att en var rätt kort och att de enligt Johan såg ut som uteliggare. De skickar dit en bil. Det går bara några minuter och sedan ringer en annan polisman upp och vet då vad vi (Johan) heter och var vi bor, så tydligen är Johans mobilnummer med i något register. Han frågar om det är ok att några poliser kommer förbi hos oss nu direkt (klockan är runt två på natten) för ytterligare upplysningar och jag känner bara att nej nej nej tänk om tjuvarna sitter i polisbilen, de får absolut inte se var vi bor! Så jag frågar varför och säger att vi egentligen redan berättat allt vi vet och drar allting igen och förtydligar att ingenting har hänt på vår gata, att det inte är vår bil och att vi bara snabbt gick förbi när vi såg vad de höll på med och bara ville meddela polisen vad som pågick. Han tackar för det och avslutar med att säga att de har tagit dem! Väldigt effektiv polis alltså, imponerande! Hoppas att de tog dem på bar gärning, Johan säger att han hörde sirener så förhoppningsvis var de smarta nog att köra runt hörnet utan sirener och sedan slå på dem om tjuvarna började springa, vilket känns rimligt att de gjorde.

De känns obehagligt att det skedde så nära där vi bor tycker jag, nu hände ju ingenting men om jag hade gått själv hade de ju hur lätt som helst kunnat hota mig eller så. Är fortfarande lite orolig att poliserna hade tjuvarna i bilen och var på väg för att ringa på så att de såg var vi bor, det måste ju stå ganska klart för dem att det var vi som ringde polisen. I förrgår ringde någon oanmäld på dörren för första gången sedan vi kom hit och jag tänkte att helvete nu är det polisen som behöver vittnesmål, så jag vågade inte öppna. Döm om min lättnad när jag några timmar senare gick ner och kollade posten och fann en jacka som Johan beställt - det var alltså ett bud som hade ringt på.

Har hittills i mitt liv varit ologiskt förskonad från sådana här grejer, förutom att ha mött en äcklig blottare i Brighton en gång. Det verkar som att de flesta i Bryssel stöter på lite kriminalitet förr eller senare, så hoppas nu att jag fyllt min kvot för ett tag framöver.

* På söndagen fortsatte vi med kickstartandet av julsäsongen - var på adventsgudtjänst med barnkör i svenska kyrkan samt på glöggmingel hos en kollega till Johan.

Concours och vinmässa

Har noll skrivinspiration för tillfället, som ni kanske märkt på det uteblivna bloggandet. Dagarna går, jobb söks, julen närmar sig. 

En spännande grej är att jag gått vidare från första steget i en EU-concours (i stort sett alla som vill ha ett "riktigt"/permanent jobb inom EU-institutionerna måste göra jobbiga prov i konkurrens med andra, ibland tiotusentals) för översättare till engelska, som jag anmälde mig till en kvart innan deadline i somras, mest som övning. Blivande översättare måste krångla sig igenom tre steg innan man till slut hamnar på någon slags reservlista som institutionerna väljer från när de ska anställa. Jag gjorde tydligen ett bra första prov och hamnade bland de ca 10% som gick vidare. Nästa steg är ett rent översättningsprov, skulle jag mot all förmodan gå vidare även där återstår en hel dags förnedring eftersom sista steget är en heldag med gruppövning, intervju och en svår presentation. Detta genomförs på de sökandes andraspråk vilket ju i vanliga fall skulle vara nemas problemas, men nu när jag sökt med engelska som målspråk var jag tvungen att ta franska som andraspråk eftersom man bara fick välja mellan engelska, franska och tyska. Min franska är minst sagt rostig och har aldrig låtit speciellt bra, så jag hoppas nästan att jag slipper det. Är nog ganska trist att översätta på heltid men vad jag förstår av löneinformationen som EU publicerar går man in på ca 4000 härliga skattefria euron i månaden, så då får det vara hur trist som helst.

Känner att jag borde lägga in lite bilder men Johan har de flesta och han är inte hemma, så voilà, tre av de extremt få nytagna fotona i min mobil:

Åkte på svensk bussresa till den stora vinmässan i Lille förrförra helgen. Gratis inträde + 600 småproducenter + gratis vinprovning hos alla + vi lyckades skrapa ihop hela 12 fina gratisglas + massor med nya viner till vår samling = mycket lyckad dag. 

Man fick ett eget vinglas när man gick in som man sedan gick runt och provade med. Hade man flera fribiljetter och bekanta som varit där förut och inte ville behålla sina kunde man alltså få ihop en del. 

Och till sist en bild från helgens besök på min favoritrestaurang so far i Bryssel, den som vi besökt flest gånger. Godaste sushin jag ätit! 

Helgen

Så var det måndag igen. Dagarna går långsamt i allmänhet men helgerna flyger förbi. Fick inte det där jobbet jag var på intervju för. Det känns tråkigt men jag klarar mig. Vet inte riktigt vad som hänt för jag brukade vara rätt bra på att bli intervjuad och jag har ju faktiskt lyckats få en eftertraktad praktikplats och några jobb tidigare. Men nä, här går jag inte hem tydligen.

Helgen har varit rätt lugn men vi har hunnit med lite i alla fall:

I fredags och lördags var vi ute och åt och drack några öl med några av Johans kollegor. Bland annat Judas-öl och Satan-öl, som synes på bilden. Mycket festligt.

I söndags var vi på bio och såg "Gravity" med Sandra Bullock och George Clooney. Valde 17.15-föreställningen och höll på att missa början då vi var lite småsena och kön var lång. "Det är lugnt" tyckte jag, "det finns 272 platser kvar". När vi kommer in i den gigantiska salongen ca en minut innan filmen drar igång och ljuset släcks insåg vi snabbt att 272 måste syftat på det totala antalet platser - salongen var smockfull och det fanns flera olika sektioner och gångar och var rörigt i allmänhet. Vi sprang runt i jakt på platser och då släcktes ljuset och det blev bäcksvart. Försökte undvika att snubbla på folk och halvskrek åt Johan att dra på ficklampan på mobilen. Han vägrade men till slut, precis i samma sekund som själva filmen började, kunde vi tränga oss förbi ett par sura brittiska pensionärer. Tror folk hatade oss. Filmen var bra i alla fall, med otroligt bra 3D som inte blev för plottrig. När vi sedan skulle gå ut från bion och klockan närmade sig 19 hade tydligen halva stan bestämt sig för att det var biodags. Där stod seriöst en av de längsta köerna jag sett i mitt liv - längre än till immigration i USA, längre än till invigningen av Oceana i Brighton, kanske längre än till det där museet i Vatikanen... Här på bilden syns endast en liten del - kön fortsätter sedan in i köpcentret och bort till de stackars biljettförsäljarna. Är väldigt glad att vi inte valde den senare föreställningen som vi funderade på.

 Idag är det helgdag i Belgien (utom för EU-tjänstemännen) och jag låtsades lite att även jag var ledig. Tog mig bland annat till stadens (antagligen) mest berömda park - Bois de la Cambre, och gick runt lite...

 ... i nästan två timmar. Över en mil blev det! Säkert dålig tid men det var inte direkt någon work-out utan mer av en promenad.

Fireworks

Känner verkligen att jag borde försöka hålla bättre koll på events i Bryssel när det helt plötsligt, när jag sitter och surfar i godan ro, brakar loss ett jättefint och långt fyrverkeri några kvarter bort. Behövde inte fundera länge på anledningen i alla fall, då det ca 30 sekunder efter fyrverkeriernas slut skapades ett fotoalbum på min kommuns egna Facebook-sida (det var något allmänt Halloweenfirande tydligen). Nedanstående har jag dock fotat själv. Som ni förstår är jag mycket bitter över att vi inte har någon balkong.

Idag har Johan åkt till Sverige där han ska vara ända till måndag kväll, och de flesta andra vi känner är borta även de. Kommer alltså bli en lugn och antagligen väldigt väldigt trist helg. Imorgon är det dessutom röd dag så allting är stängt. Tips på bra TV-program/filmer/podcasts mottages därför tacksamt. 

Vilken typ av jobb letar du efter?

Då har jag haft ännu en intervju, den här gången tog den bara ca 20 minuter. De ska göra minst en runda till så får bara hålla tummarna för att jag går vidare och får träffa bossen + en av dem man ska jobba tillsammans med. Väldigt svårt att gissa hur det gick då hon som intervjuade mig hade bra poker face och verkade ganska trött (liksom jag - stormen Christian har härjat hela natten och halva dagen). Återigen fick jag flera frågor och jobbiga följdfrågor om vilken typ av jobb jag letar efter och vad jag vill göra. Jag tyckte när jag läste annonsen att det verkade vara ett roligt jobb med flera arbetsuppgifter som jag är van vid (och massa resor!), kan det inte räcka så?

Vet inte om det är någon Brysselgrej för i Sverige har jag väl någon gång fått frågan vad jag vill göra i framtiden och sedan har de nöjt sig med det. Här känns det som att hälften av frågorna handlar om ambitioner. Sanningen är ju att jag inte riktigt vet. Har självklart ideer om vad jag gärna skulle jobba med om jag kunde välja fritt, men vem kan det vid 29 års ålder? Jag är inte så himla petig eller karriärkalkylerande och vill just nu bara ha ett jobb med någolunda vettiga/kvalificerade arbetsuppgifter, bra kollegor och normal lön. Kan ingen liksom bara acceptera det? Det känns som om alla som intervjuat mig här har reagerat negativt när jag har sagt att jag inte har en exakt plan (vilket jag ju måste säga i fall, som idag och den förra intervjun, när det är helt uppenbart i mitt CV att jag egentligen har andra intresseområden) utan är öppen för olika typer av jobb. Behöver det vara en nackdel att jag inte kan säga exakt vad jag gör om fem år?

Är så trött på att leta jobb just nu.

Krångel krångel

Igår började jag på svensk vinkurs som går ut på att lära sig mer om de sex olika huvuddruvorna, blir nog en rolig kurs. Jag har samlat ihop de dokument som krävs för att registrera sig som boende här och bokade tid idag. Bad om att om möjligt få tid efter kl. 10 på fredag eller nästa vecka, kort därefter fick jag bekräftelse - på en rendez-vous kl. 9 om en månad(!). Nåväl.

Eftersom ingenting kan gå enkelt och smidigt just nu håller jag även på och krånglar med diverse distanskurser för att försäkra mig om sysselsättning under hösten - blev idag antagen till en kurs jag för ganska längesedan blev struken ifrån(!?), samtidigt som jag blev struken p g a otillräckliga meriter(!?!?!) från en kurs på grundnivå jag sökte till i förra veckan på samma högskola - som krävde att man hade läst någon mindre kurs i engelska. Jag har ju liksom en hel examen i engelska. Blir så trött.

Ibland blir det i alla fall korta solpauser i Bryssels ständiga ösregn, då ser det ut såhär >

Snipp snapp snut, så var uppsatsstressen slut.

Så var betygen (som för övrigt blev mycket bättre än förväntat!) inrapporterade, och därmed är (nästan) allt klappat och klart - jag kommer kunna plocka ut min masterexamen efter ett nästan tre år långt uppehåll. Även om jag knappt skrev något under en längre tid har jag konstant haft det malande i bakhuvudet och hela tiden tänkt att herregud, jag är är ju bra i skolan, jag kan ju inte gå igenom livet med en ofullständig utbildning. Min kandidatexamen skrev jag på 4-5 veckor om jag minns rätt och det var inga som helst problem, så jag vet egentligen inte varför det bara tog stopp. 68 sidor blev det till slut, inskickade några dagar innan deadline. De har gjort om programmet (det är längre nu) och därför fick alla eftersläntrare en slutgiltig deadline för att kunna ta examen enligt de gamla reglerna, vilket nog var bra för mig. Är själv hemma i veckan då Johan är med jobbet i Strasbourg, så champagnen jag planerat att införskaffa får vänta några dagar. Firade dock så smått med lite likör i mitt nya (sex kronor på loppis i Vänersborg!) glas i bästa desperate housewife-stil.

Annars flyter dagarna på utan uppsatskomponenten som dominerat på sistone. Förra veckans härliga värmebölja är definitivt över och över en natt blev det kallt, blåsigt och regnigt. Försöker promenera minst 3 km per dag (i helgen gick jag och Johan 1.2 mil!) och testar denna vecka 16/8-dieten som blivit så hypad i Sverige. Än så länge är det nemas problemas, de tre åren jag arbetspendlade till Stockholm åt jag ändå i princip aldrig frukost. 5/2 tänker jag dock inte ge mig på. Nu lär det vara finito med uteserveringshäng och solande i parker, och jag känner att jag måste hitta något att sysselsätta mig med när jag inte kan vara utomhus flera timmar per dag. När jag fick reda på att jag inte fick det tidigare nämnda jobbet (har fortfarande inte smält att jag var så jäkla nära att få ett toppenkul jobb med massa eget ansvar) gjorde jag i ren panik en sen anmälan till två kortare distanskurser med lediga platser. Utgick från att jag skulle komma in eftersom jag varit rätt snabb (de går enbart i turordning vad jag förstår), men icke. Den ena handläggs fortfarande och på den andra, som redan börjat och är en simpel 7.5-poängare, fick jag köplats 114(?!). Hoppas snart kunna registrera mig som boende här (måste fixa iordning massa papper och ta passbilder) så jag kan hitta en gratiskurs i nederländska någonstans. Har i alla fall anmält mig till en svensk vinkurs här som börjar nästa vecka, bäst att passa på när man har tid att förkovra sig. På tal om det ska jag och Johan och tre till hyra bil och åka till Champagneregionen en helg i början av oktober, blir härligt.

 

Jaja, sovdags.  

Summer days, driftin' away

Så var sommaren i stort sett slut, känns det som i alla fall. Äter fortfarande i ren envishet frukost på altanen varje morgon trots att det egentligen är rätt kallt. Nästa söndag åker vi (med Ryanair, trots att jag varje gång tänker att nästa gång ska jag minsann boka resa i god tid och flyga SAS från Arlanda) tillbaka till Bryssel. Bortsett från den kommande bristen på altan/balkong och närhet till grönområden känns det rätt ok, tänker mig att allt kommer kännas bättre när jag inte har uppsatsen hängande över mig. Ska se till att registrera mig som Brysselbo så jag kan läsa gratiskurser i flamländska, tänker mig att jag äntligen ska ta tag i simningen (har hittills blivit avskräckt av alla konstiga regler som verkar gälla - badmössekrav, ingen tvål/schampo i duschen, man har personliga hytter som man sedan måste be badvakten låsa och låsa upp, o s v), kanske gå en vinkurs, ta ännu längre dagliga promenader, fota lite mer och blogga lite mer. Det finns ju liksom ett begränsat antal jobb att söka, och till skillnad från trögflytande uppsatsresearch/uppsatsångest finns det därmed ett begränsat antal timmar man kan lägga på det varje dag. Resterande timmar ska jag se till att vara ledig och göra roliga saker (well... och tvätta och städa en del). Ska i alla fall kickstarta hösten med en intervju dagen efter ankomst, så håll tummarna. Är medveten att jag inte riktigt passar in på bakgrundsprofilen de vill att man ska ha, så får jag det blir jag superglad (tillsvidarekontrakt - känns nästan som en myt i Bryssel), men får jag det inte är det ändå fair enough, jag förstår om de hittar någon som har mer erfarenhet.

 

Sommaren har varit bra, har fördelat min tid mellan Askersund, sommarstugan, Linköpingsvischan, och en kort sväng till Vänersborg och vackra (trots ösregn) västkusten.



 

Igår vandrade vi längs Harge uddar - nästan som på västkusten!

Sommar och sol. Och uppsats.

De flesta dagarna ser likadana ut just nu, och består endast av fyra saker: äta, sola, fika och plugga. Försöker motivera mig själv med att visualisera hur otroligt nöjd jag kommer känna mig när uppsatsen (förhoppningsvis) blir godkänd, vilken den måste bli innan sista augusti om allt ska gå vägen. Det går framåt i alla fall, tydligen gör det underverk för inspirationen att plugga i en solstol vid en sjö eller i en blomdoftande trädgård (med distraktion i form av semesterivrande pojkvän i säkert förvar på Mallorca) istället för instängd i en varm lägenhet i centrala Bryssel där man mest vill hitta ett jobb för att ha något att göra om dagarna.   

 

Innan jag ska sova är i stort sett enda tiden på dygnet jag tillåter mig att läsa något icke uppsats-relaterat. Då blir det biografi med viss tantvarning - rekommenderas!

 

 När det till slut blev sommar i Bryssel längtade jag mest efter sommarlukten av gräs och blommor som var totalt frånvarande där. I Askersund är den ännu högst påtaglig, som tur är.

Engrish-fynd på Dollar Store i Skövde

Johan är på Mallis med sin familj, jag kör fattigmansversionen och solar i föräldrarnas sommarstuga istället. Idag besökte vi Dollar Store utanför Skövde, och mitt gamla intresse för fina/roliga skrivböcker vaknade tillfälligt till liv. Man tycker att asiatiska (ja, jag generaliserar, men min erfarenhet säger att det kvittar om grejerna är från Kina, Japan, Sydkorea, eller valfritt annat land) förläggare/tryckerier borde kunna uppbringa NÅGON som kan göra en korrekt korrekturläsning, men de verkar inte bry sig nämnvärt. Här kommer tre av dagens guldkorn, snabbt översatta:


"Tro
dig själv.
Dit jag går, du går
Till det darrande
Jag bär ditt hjärta, min kära...
du.
Ris punkter
i omtvistad
irakisk stad
Majsodlare skördar
energi - planerar förmåner"
(etc. etc. etc. undertecknat "New Hork Eimes"



"Ta farväl till gamla dagar
Tid.
in i en nostalgisk färger,
långsamt flyter.
kramade mig och skyndsamt lämna imorgon."

 

Ingen rolig text på dessa (vad jag vet...), men väl lite exotisk kommunistglorifierande stil. Slog till på den till vänster för 10 kronor.

 

Besök på bemanningsföretag

Nu har jag så smått gett mig in i bemanningens underbara värld. Efter många ansökningar som inte lett någon vart och och en misslyckad intervju förra veckan (inte mitt fel - man tycker ju att organisationer som är 100% engelskspråkiga borde anställa folk som faktiskt förstår engelska när de ringer och bokar intervju, och inte fuckar upp allt... har aldrig varit så nära att maila någons chef och klaga men vill inte sumpa alla chanser på det stället i framtiden) drog jag nyligen iväg en ansökan till ett bemanningsföretag som specialiserar sig på tillfällig "uthyrning" av flerspråkig kontorspersonal på främst assistentnivå. De ringde upp och idag har jag varit i deras flashiga lokaler på åttonde våningen på Bryssels paradgata i tre timmar och haft en lång intervju och gjort massor med tester - korrigering av text på engelska, spanska och franska, Word- Excel- och Power Point-uppgifter på tid (insåg därmed att jag inte alls är särskilt bra på Excel). Korrekturläsning är lite av min paradgren (dock inte när jag skriver här, då koncentrerar jag mig på att missbruka parenteser) så jag tror det gick helt ok. Var tydlig med att jag främst letar kortvariga uppdrag fram tills uppsatsen är klar och jag hittar ett mer permanent jobb, vilket kändes viktigt att få fram då jag inte vill fastna på assistentnivå för all framtid.

Nu ligger jag i alla fall i deras kandidatbank, och så ringer de upp mig om något passande dyker upp. Ska bli spännande och se vad som händer, får väl hoppas att de inte får för sig att skicka iväg mig till någon intervju med franska som huvudspråk då det kändes som att den delen flöt på missvisande väl idag. För säkerhets skull sa jag även att jag inte kunde garantera full tillgänglighet förrän i början av Augusti, vill inte fastna i Bryssel hela sommaren när alla vi känner åker hem om det nu mot förmodan skulle dyka upp något snabbt. Eller så borde jag bara bli mindre kräsen och ta första bästa jobb.