Julstämning

Har vakat som en hök över mobilen i två dagar nu då jag väntar på besked från inte en utan två intervjuer. Den har dock förblivit tyst och nu är klockan 17.30 på en fredag, så det blev väl inget den här gången heller. Trist. Får hoppas att jag går vidare i EU-rekryteringen för översättare, var där för några dagar sedan och skrev ett översättningsprov. Det gick i alla fall inte uruselt, men allt beror väl på hur duktiga de andra var.  

På onsdag nästa vecka åker vi till Sverige över jul, så springer nu runt och letar julklappar i stort sett varje dag. Försöker även klämma in lite tid att bara sitta och dricka glögg och ta det lugnt hemma, alla som känner mig vet hur mycket jag älskar julpynt/julstämning/julmusik. Lägenheten är så fin nu, synd att julgrejerna bara är framme tre veckor.

Svenska körens luciakonsert i söndags

 

Helgen v. 48 (spelkväll! inbrott i bil! samtal till polisen!)

* Igår hade jag intervju, den här gången med en svensk person (för ett jobb här) via videolänk. Fick inte en enda fråga om ambitioner eller framtidsplaner, vilket var skönt samt stödjer min teori om att Brysselbaserade intervjuare är onödigt besatta av detta. Nästa vecka får jag veta om jag går vidare till nästa steg. Oavsett om jag gör det eller inte kändes det som en bra intervju och jag skulle bli glad om jag får det. Sa dock vissa saker som jag i ett senare skede insåg kanske inte var helt kompatibelt med deras miljö och arbetsplatskultur, men är det så skulle jag nog inte trivas i vilket fall.

* I lördags hade vi elva vuxna, ett barn och två hundar här på sällskapsspelsturnering. Blev en mycket trevlig och smått rörig kväll (let's just say att det är svårt att planera spelupplägg när man inte vet hur många som kommer + att hundarna inte var överdrivet förtjusta i varandra, men som tur är bor vi ju på 1½ plan så det gick att lösa). Jag och två till bakade lussekatter och pepparkakor innan och dagen före var jag på IKEA och handlade bl a ett 6-pack glögg, så det blev en mysig tjuvstart på december dagen innan första advent.

* Efter spelkvällen fick vi för första gången en glimt av den kriminella sidan av Bryssel. Jag tyckte det var en utmärkt idé att följa en av turneringsdeltagarna en bit på vägen när han skulle gå hem, för att få lite frisk luft och motion efter flera timmars sockerintag. När jag och Johan sedan var på väg tillbaka hem och bara var två minuter från dörren, på en mindre gata där jag går nästan varje dag, ser vi två män som ser ut att försöka låsa upp en bil längre fram. Jag tycker det ser skumt ut och säger till Johan att vi borde gå på andra trottoaren, men Johan menar att äh, det är lugnt. Den trånga trottoaren är helt kantad av bilar och när vi är några meter från männen ser vi att de har krossat flera rutor på en av bilarna (glassplitter på hela trottoaren) och håller på och försöker bryta sig in i ytterligare en. "Det var JÄVLIGT dumt att vi gick här" muttrar jag tyst och Johan kan vid det här laget bara hålla med. När vi närmar oss avbryter de för att släppa förbi oss och vi går mellan männen, så nära att vi i stort sett snuddar vid dem. Hör hur den ena aggressivt svär något på franska och ser i ögonvrån att han ser ut att ta sats för att sparka på bilen. Vi ökar farten och som tur är sker detta i slutet av gatan så vi når snart fram till den större och mer trafikerade vägen som vi måste korsa för att komma fram till vår gata. Den ena av männen går efter oss ett par meter och i några sekunder hinner jag tänka att nu smäller det, eller så får jag en elpistol i ryggen. Vågar inte vända mig om men inser att han inte följer efter oss utan "bara" var på väg till bilen där de redan krossat rutan. När vi kommer ut på den större vägen står en taxi med förare i och väntar precis vid korsningen, vilket är så ologiskt att jag börjar undra om han håller koll åt tjuvarna.

Så fort de inte ser oss längre börjar jag springa till vår dörr, och försöker få Johan att göra detsamma så att inte tjuvarna eller taxichaffisen ska se var vi bor. Johan insisterar på att vi ska ringa polisen vilket jag gör (ja, eller först ringer jag 112 och blir vänligt upplyst om att jag ringt ambulansnumret och istället ska ringa polisen på 101). Har världens puls vilket inte gör det helt lätt att få fram vad som har hänt på osammanhängande franska, men lyckas i alla fall få dem att förstå vad som pågår. Vi berättar att de krossat bilrutor och på vilken gata. Polisen frågar efter signalement och vi vet egentligen bara att de var vita, att en var rätt kort och att de enligt Johan såg ut som uteliggare. De skickar dit en bil. Det går bara några minuter och sedan ringer en annan polisman upp och vet då vad vi (Johan) heter och var vi bor, så tydligen är Johans mobilnummer med i något register. Han frågar om det är ok att några poliser kommer förbi hos oss nu direkt (klockan är runt två på natten) för ytterligare upplysningar och jag känner bara att nej nej nej tänk om tjuvarna sitter i polisbilen, de får absolut inte se var vi bor! Så jag frågar varför och säger att vi egentligen redan berättat allt vi vet och drar allting igen och förtydligar att ingenting har hänt på vår gata, att det inte är vår bil och att vi bara snabbt gick förbi när vi såg vad de höll på med och bara ville meddela polisen vad som pågick. Han tackar för det och avslutar med att säga att de har tagit dem! Väldigt effektiv polis alltså, imponerande! Hoppas att de tog dem på bar gärning, Johan säger att han hörde sirener så förhoppningsvis var de smarta nog att köra runt hörnet utan sirener och sedan slå på dem om tjuvarna började springa, vilket känns rimligt att de gjorde.

De känns obehagligt att det skedde så nära där vi bor tycker jag, nu hände ju ingenting men om jag hade gått själv hade de ju hur lätt som helst kunnat hota mig eller så. Är fortfarande lite orolig att poliserna hade tjuvarna i bilen och var på väg för att ringa på så att de såg var vi bor, det måste ju stå ganska klart för dem att det var vi som ringde polisen. I förrgår ringde någon oanmäld på dörren för första gången sedan vi kom hit och jag tänkte att helvete nu är det polisen som behöver vittnesmål, så jag vågade inte öppna. Döm om min lättnad när jag några timmar senare gick ner och kollade posten och fann en jacka som Johan beställt - det var alltså ett bud som hade ringt på.

Har hittills i mitt liv varit ologiskt förskonad från sådana här grejer, förutom att ha mött en äcklig blottare i Brighton en gång. Det verkar som att de flesta i Bryssel stöter på lite kriminalitet förr eller senare, så hoppas nu att jag fyllt min kvot för ett tag framöver.

* På söndagen fortsatte vi med kickstartandet av julsäsongen - var på adventsgudtjänst med barnkör i svenska kyrkan samt på glöggmingel hos en kollega till Johan.

Concours och vinmässa

Har noll skrivinspiration för tillfället, som ni kanske märkt på det uteblivna bloggandet. Dagarna går, jobb söks, julen närmar sig. 

En spännande grej är att jag gått vidare från första steget i en EU-concours (i stort sett alla som vill ha ett "riktigt"/permanent jobb inom EU-institutionerna måste göra jobbiga prov i konkurrens med andra, ibland tiotusentals) för översättare till engelska, som jag anmälde mig till en kvart innan deadline i somras, mest som övning. Blivande översättare måste krångla sig igenom tre steg innan man till slut hamnar på någon slags reservlista som institutionerna väljer från när de ska anställa. Jag gjorde tydligen ett bra första prov och hamnade bland de ca 10% som gick vidare. Nästa steg är ett rent översättningsprov, skulle jag mot all förmodan gå vidare även där återstår en hel dags förnedring eftersom sista steget är en heldag med gruppövning, intervju och en svår presentation. Detta genomförs på de sökandes andraspråk vilket ju i vanliga fall skulle vara nemas problemas, men nu när jag sökt med engelska som målspråk var jag tvungen att ta franska som andraspråk eftersom man bara fick välja mellan engelska, franska och tyska. Min franska är minst sagt rostig och har aldrig låtit speciellt bra, så jag hoppas nästan att jag slipper det. Är nog ganska trist att översätta på heltid men vad jag förstår av löneinformationen som EU publicerar går man in på ca 4000 härliga skattefria euron i månaden, så då får det vara hur trist som helst.

Känner att jag borde lägga in lite bilder men Johan har de flesta och han är inte hemma, så voilà, tre av de extremt få nytagna fotona i min mobil:

Åkte på svensk bussresa till den stora vinmässan i Lille förrförra helgen. Gratis inträde + 600 småproducenter + gratis vinprovning hos alla + vi lyckades skrapa ihop hela 12 fina gratisglas + massor med nya viner till vår samling = mycket lyckad dag. 

Man fick ett eget vinglas när man gick in som man sedan gick runt och provade med. Hade man flera fribiljetter och bekanta som varit där förut och inte ville behålla sina kunde man alltså få ihop en del. 

Och till sist en bild från helgens besök på min favoritrestaurang so far i Bryssel, den som vi besökt flest gånger. Godaste sushin jag ätit! 

Vilken typ av jobb letar du efter?

Då har jag haft ännu en intervju, den här gången tog den bara ca 20 minuter. De ska göra minst en runda till så får bara hålla tummarna för att jag går vidare och får träffa bossen + en av dem man ska jobba tillsammans med. Väldigt svårt att gissa hur det gick då hon som intervjuade mig hade bra poker face och verkade ganska trött (liksom jag - stormen Christian har härjat hela natten och halva dagen). Återigen fick jag flera frågor och jobbiga följdfrågor om vilken typ av jobb jag letar efter och vad jag vill göra. Jag tyckte när jag läste annonsen att det verkade vara ett roligt jobb med flera arbetsuppgifter som jag är van vid (och massa resor!), kan det inte räcka så?

Vet inte om det är någon Brysselgrej för i Sverige har jag väl någon gång fått frågan vad jag vill göra i framtiden och sedan har de nöjt sig med det. Här känns det som att hälften av frågorna handlar om ambitioner. Sanningen är ju att jag inte riktigt vet. Har självklart ideer om vad jag gärna skulle jobba med om jag kunde välja fritt, men vem kan det vid 29 års ålder? Jag är inte så himla petig eller karriärkalkylerande och vill just nu bara ha ett jobb med någolunda vettiga/kvalificerade arbetsuppgifter, bra kollegor och normal lön. Kan ingen liksom bara acceptera det? Det känns som om alla som intervjuat mig här har reagerat negativt när jag har sagt att jag inte har en exakt plan (vilket jag ju måste säga i fall, som idag och den förra intervjun, när det är helt uppenbart i mitt CV att jag egentligen har andra intresseområden) utan är öppen för olika typer av jobb. Behöver det vara en nackdel att jag inte kan säga exakt vad jag gör om fem år?

Är så trött på att leta jobb just nu.

Överkvalificerad

Ni få men trogna bloggläsare kanske undrar hur det gick med det där jobbet? Jag fick det inte. Men det gör ingenting. Jag slussades runt och fick träffa sju av åtta som jobbar där och jag tror alla utom en kommenterade eller hintade att jag var överkvalificerad för ett assistentjobb och kanske skulle bli uttråkad. "För mig är det här ett CV gjort för kommissionen!" sa generaldirektören, som nästan var överdrivet imponerad (SÅ flashiga har mina tidigare tjänster absolut inte varit). "Du har väl inte sökt jobb här sedan i april, har du?" undrade hans sekreterare förvånat. De verkade dessutom ha kvar en hel del kandidater även i sista intervjurundan så jag förväntade mig inte att få det.

Har dock inte totalt oflyt för idag, ca tio minuter efter att jag för första gången sedan Brysselflytten slängt iväg en ansökan till ett jobb i Sverige, ringde min belgiska mobil (älskar åsynen av ett +32-nummer som inte finns i telefonboken för då är det med 99% sannolikhet en intervju det handlar om), och nu har jag en intervju på måndag. Som vanligt är det inte jobben jag verkligen vill ha som hör av sig utan de som jag sökt bara för att känna att jag söker tillräckligt aktivt. Denna gång finns det återigen en möjlighet att de tycker jag är överkvalificerad, men det handlar åtminstone inte om en ren assistenttjänst vilket är bra. Dessutom verkar man få resa en hel del under delar av året. Har dock så lite kunskap om branschen att jag inte ens vet hur man uttalar ställets namn. Får se hur det går.

Annars rullar dagarna på. Är i Sverige nu och irriteras över att regnet verkar ha följt efter. I helgen åkte jag tillbaka en sväng till Uppsala för att hälsa på en kompis, som bor i hyresrätten med Uppsalas finaste utsikt:

Kändes märkligt att vara där, i Bryssel tycker jag ofta tiden går väldigt långsamt men nu kändes det som om jag flyttat precis nyss. Kan verkligen sakna att simma på centralbadet om kvällarna och att ha max fem minuter till tre stora fräscha mataffärer.

Eh?

Har gått vidare till en andra intervju på det där stället i EU-kvarteret. Extremt oväntat då det inte riktigt kändes som att jag passade för jobbet, plus att de som tidigare nämnt verkade tycka att jag var överkvalificerad för en assistenttjänst (vilket jag kanske är, men vad ska jag göra då när jag inte får någonting på högre nivå?). Jaja, på fredag eftermiddag ska jag dit och träffa bossen, som jag lär tvingas pratas franska med. Får jag det inte är det heeelt ok så jag ska försöka att inte bli alltför nervös, men om man funderar på det så lär ju valen jag gör nu få konsekvenser i mitt fortsatta yrkesliv. Speciellt om jag nu skulle råka få den här tjänsten som då skulle innebära att jag får jobba med ett helt annat område än vad jag är van vid. Usch, hatar att fundera på sånt här.

Sol, parkhäng och intervju

Återigen har jag varit usel på att blogga. Man får liksom inte så mycket inspiration av att sitta och slösurfa eller gå och handla mat. Här kommer i alla fall en recap över sista veckan (har för tillfället gett upp alla ambitioner om att skriva fyndiga inlägg om Belgien - nu blir det dagbok only):

* Förra lördagen var vi på fest och "klubb" (normalstor bar, men folk dansade i trängseln) och kom hem kl. 5. Med råge nytt Brysselrekord för mig. Har inte varit ute på klubb en enda gång här, håller väl på att bli gammal. De spelade f ö "La Bomba" - soundtracket till min Spanienresa typ 2001. Gammal var det ja. Dagen efter hände av naturliga skäl inte speciellt mycket, men vi lyckades i alla fall ta oss till ett av Bryssels största och fulaste torg och köpa glass på vad som hittills verkar vara Bryssels bästa glasställe. Plötsligt sattes massa "fontäner" igång. Det märkliga var att det liksom inte fanns några rännor runt om, så vattnet bara sipprade iväg över torget:

* Efter en vädermässigt fruktansvärd vår när det regnade hela tiden visar sig Bryssel faktiskt leverera när det gäller höstväder. Har varje dag denna vecka spenderat minst 1½ timme solandes i parker. När solen har legat på har det känts som svensk högsommar! Dock har träden förstått att det egentligen är höst så man får dras med vissna löv som ligger och skräpar och förstör sommarillusionen.

 * Har köpt nya sneakers på billiga Sports Direct. Gillar egentligen inte att gå in där p g a dåliga minnen - jobbade extra på Sports Direct när jag bodde i Brighton och det är det tråkigaste jobb jag någonsin haft. Det hände ofta att jag under en åtta timmars arbetsdag enbart vek ihop kläder och plockade upp kläder som folk slängt på golvet. Blev helt matt av att inte behöva tänka överhuvudtaget. Är dock lite stolt över att jag under åtta månader effektivt lyckades undvika att bli kassatränad - det hade varit ännu tråkigare.

* Har mest hängt i parken som ligger närmast oss, en ganska oinspirerande gräsmatta och lite träd. Det finns en ankdamm och lite annat fint, men det ligger väl undangömt och har inga sittytor, of course. Vår "kommun" (egentligen stadsdel, men här har de delat upp i "communes"), St Gilles, är väldigt uppdelad. Vi bor i den bra delen, precis på gränsen till grannkommunen Ixelles. Sedan blir det ruffigare och ruffigare ju längre ner man går och ju närmre en av Bryssels stora tågstationer man kommer. Parken ligger någonstans i mitten, och drar därmed till sig en en väldigt heterogen blandning av barnfamiljer (well, mammor och barn), grupper av unga studenter, samt smågäng med högljudda killar som ser ut som värstingar. Ligger även någon afrikansk lite skum man och tillverkar smycken (tror jag) varje dag, alltid med ett litet entourage av vita ungdomar med hippieambitioner. Han nickade åt mig när jag skulle gå igår, kanske ett tecken på att jag varit där lite väl mycket. 

 * I tisdags var jag på tredje lektionen av vinkursen som jag tror jag nämnt tidigare. Har insett att jag har väldigt svårt att känna igen dofter. De flesta andra i gruppen, som förvisso nästan alla har gått minst en kurs tidigare, kan sitta och bara rabbla att vinet i glaset luktar krusbär eller skumbanan eller fotogen eller smör eller sparris eller... ja, ni fattar. Måste träna.

* Igår hade jag Bonde söker fru-kväll och gjorde frasvåfflor. Är mycket nöjd med att ha hittat två andra som liksom jag har sett nästan alla säsonger och kan namnet på bönder som var med typ 2006.

* Idag har jag förutom det obligatoriska parksolandet varit på jobbintervju i Bryssels mest EU-flashiga kvarter som är pepprat med internationella organisationer och ambassader/representationer. Jag skulle bli väldigt förvånad om jag går vidare till nästa omgång och det gör inget om jag inte gör det. Det märktes tydligt att de tyckte jag var överkvalificerad (vilket jag är). Jag hatar att få den ständiga frågan vad jag gör om fem/tio år! Dels vet jag faktiskt inte så noga och dels är det inte så lätt att svara ärligt när man är på intervju för något som varken har med min bakgrund, mitt kunskapsområde eller mina framtidsmål att göra. De hade i alla fall fått över 200 ansökningar så får väl vara glad att jag lyckades få en intervju trots att jag tror jag sökte på sista ansökningsdagen. Eftersom jag befann mig i Johans jobbkrokar passade vi på att luncha ihop. Utanför parlamentet bjöds det på folkmusik som jag gissade härstammade från Balkan någonstans. Icke - de kom från... Madeira. Jag och Johan fick varsin pin med Madeiratryck. Sjukt dålig promotiongrej - ingen i EU-parlamentet får väl ut något av en pin som det står Madeira på, och ingen lär ta på sig den.

Jaja, that's it for now. Johan är i Sverige över natten så jag ska passa på att se på Svenska Hollywoodfruar. Känns märkligt när det är sommarväder på dagen men börjar mörkna och bli kyligt redan vid 19-tiden. Nu är klockan snart 21 men det känns som jag sitter uppe mitt i natten och slöar. Imorgon blir det IKEA (av den enkla anledningen att vi plockar ut vår hyrbil vid 17 och då gäller det att passa på), och på lördag morgon drar vi till Champagne!

Krångel krångel

Igår började jag på svensk vinkurs som går ut på att lära sig mer om de sex olika huvuddruvorna, blir nog en rolig kurs. Jag har samlat ihop de dokument som krävs för att registrera sig som boende här och bokade tid idag. Bad om att om möjligt få tid efter kl. 10 på fredag eller nästa vecka, kort därefter fick jag bekräftelse - på en rendez-vous kl. 9 om en månad(!). Nåväl.

Eftersom ingenting kan gå enkelt och smidigt just nu håller jag även på och krånglar med diverse distanskurser för att försäkra mig om sysselsättning under hösten - blev idag antagen till en kurs jag för ganska längesedan blev struken ifrån(!?), samtidigt som jag blev struken p g a otillräckliga meriter(!?!?!) från en kurs på grundnivå jag sökte till i förra veckan på samma högskola - som krävde att man hade läst någon mindre kurs i engelska. Jag har ju liksom en hel examen i engelska. Blir så trött.

Ibland blir det i alla fall korta solpauser i Bryssels ständiga ösregn, då ser det ut såhär >

IKEA mon amour

Så gick jag på den där intervjun och trots att jag antagligen gav ett något stressat intryck p g a uppsatsstress och att vi gick fel på vägen dit så kändes det som att det gick rätt hyfsat. Jag fick ett jättebra intryck av chefen, medarbetaren man skulle samarbeta mest med, lokalerna, och ja, allt. De sa att det skulle bli en andra intervjurunda och att de skulle höra av sig i veckan, så jag gick och planerade saker att försöka få fram om jag skulle gå vidare. På fredag eftermiddag fick jag sedan ett för omständigheterna ovanligt långt mail - de hade valt någon annan med ett mer etablerat Brysselnätverk vilket var viktigt för tjänsten, men jag hade väldigt imponerande meriter och det var ett "very close call" mellan mig och henne och jag var alltså nr. 2 av de fler än 90 som hade sökt trots att de knappt annonserat, o s v. Har sökt massvis med jobb (dock nästan bara detta under sommaren) men det här var min första intervju för en riktig tillsvidaretjänst som passade bra in på vad jag vill göra, så det kändes skitjobbigt att få veta att man varit så himla nära att få det.

Efter att ha brutit ihop och kommit igen drog jag med mig Johan till IKEA för shoppingterapi, funkade bra som alltid.


IKEA goes local och ger sig på Belgiens nationalrätt - musslor och pommes frites. Tycker musslorna ser ovanligt plastiga och färgglada ut på bilden, men vad vet jag.

 

Shoppingresultat 1: äntligen lampa! Har tjatat om mysbelysning och alternativa ljuskällor sedan vi flyttade in. Utan fönsterbräden att ställa lampor på har vi hittills varit förpassade till spots i taket, noll fredagsmysfaktor.

 

Shoppingresultat 2: matchande ljuslyktor och blomkruka (dock utan växt just nu, de har stått på en väns balkong hela sommaren och ikväll får vi se om någon har överlevt). Känner att min desperate housewife-livsstil börjar ta form när jag lägger 20 min på att testa olika dukar och flytta runt den tidigare bordsdekorationen.

 

Shoppingresultat 3: vinställ till alla våra Alsaceviner vi samlat på oss under våra två besök. Enorma vuxenpoäng på detta.

Besök på bemanningsföretag

Nu har jag så smått gett mig in i bemanningens underbara värld. Efter många ansökningar som inte lett någon vart och och en misslyckad intervju förra veckan (inte mitt fel - man tycker ju att organisationer som är 100% engelskspråkiga borde anställa folk som faktiskt förstår engelska när de ringer och bokar intervju, och inte fuckar upp allt... har aldrig varit så nära att maila någons chef och klaga men vill inte sumpa alla chanser på det stället i framtiden) drog jag nyligen iväg en ansökan till ett bemanningsföretag som specialiserar sig på tillfällig "uthyrning" av flerspråkig kontorspersonal på främst assistentnivå. De ringde upp och idag har jag varit i deras flashiga lokaler på åttonde våningen på Bryssels paradgata i tre timmar och haft en lång intervju och gjort massor med tester - korrigering av text på engelska, spanska och franska, Word- Excel- och Power Point-uppgifter på tid (insåg därmed att jag inte alls är särskilt bra på Excel). Korrekturläsning är lite av min paradgren (dock inte när jag skriver här, då koncentrerar jag mig på att missbruka parenteser) så jag tror det gick helt ok. Var tydlig med att jag främst letar kortvariga uppdrag fram tills uppsatsen är klar och jag hittar ett mer permanent jobb, vilket kändes viktigt att få fram då jag inte vill fastna på assistentnivå för all framtid.

Nu ligger jag i alla fall i deras kandidatbank, och så ringer de upp mig om något passande dyker upp. Ska bli spännande och se vad som händer, får väl hoppas att de inte får för sig att skicka iväg mig till någon intervju med franska som huvudspråk då det kändes som att den delen flöt på missvisande väl idag. För säkerhets skull sa jag även att jag inte kunde garantera full tillgänglighet förrän i början av Augusti, vill inte fastna i Bryssel hela sommaren när alla vi känner åker hem om det nu mot förmodan skulle dyka upp något snabbt. Eller så borde jag bara bli mindre kräsen och ta första bästa jobb.