Paris je t'aime

För några helger sedan gjorde vi äntligen slag i saken och for till Paris, kanske min favoritstorstad i hela världen. När jag klev av snabbtåget efter ynka en timme och 20 minuter (alltså snabbare än att åka Stockholm-Hallsberg) fick jag nästan ångest över det faktum att vi bott i Bryssel i över ett år och aldrig utnyttjat detta. Anyway, det blev en härlig långhelg och vi...

...bodde hos en amerikansk kompis till Johan i en pytteliten studio med fantastisk utsikt (well, om man öppnade takfönstret).

...shoppade löjligt mycket på Galeries Lafayette, delvis p g a att Johan av en slump kommit över en kupong som gav 10 % rabatt på allt (och det måste man ju dra nytta av!).

...åt otroligt goda macaroner (makroner?) som inte alls var så sötsliskiga som i Bryssel.

...åt god fransk mat med en av mina bästa franska kompisar från utbytesterminen i Holland -09 + hennes kille + Johans amerikanska kompis Ben.

...drack fluffigt kaffe i färgstark miljö.

...åkte ut till pendlarförorten och vräkte i oss raclette hos tidigare nämnda franska par. 

...panikbesökte några sevärdheter på sista dagen. Det var stekhett och äckligt mycket folk vid Sacre Coeur.

...hängde vid Eiffeltornet och knäppte några högst arrangerade bilder. Här jag och Ben. En kollega till Johan med flickvän som råkade vara i stan anslöt också. Mycket trevlig Pariseftermiddag innan vi hoppade på snabbtåget igen. 

Blå skogen

I lördags begav vi oss ut på landet och efter en tågresa, en bussresa och ett par kilometers promenad var vi framme vid den så kallade blå skogen i Halle - otroligt vacker! Vet inte vad blomsorten heter men tydligen blommar den alltid där under någon vecka i april och gör hela skogen blå. En kvinna på mitt jobb bor i närheten och skickade ut massmejl när det var dags, tur!

Har massor att göra nu så slänger bara upp en bild lite snabbt, lägger upp fler nästa vecka eller så. I övermorgon hoppas jag på ett snabbtåg till Paris där vi ska vara över påsk, har inte varit där sedan 2009 så det blir kul (lär väl få någon slags nostalgi-attack också...)!

Om någon vill veta lite mer om politikerna och livet i Bryssels EU-kvarter kan jag f ö rekommendera gårdagens långa artikel i Expressen.

Ok det kan vara så att jag förstärkt färgerna lite här, men snyggt eller hur?

30

Herregud, när blev jag vuxen? Idag fyllde jag 30, vilket betyder att det är FEM år sedan nedanstående bild togs i ett sunkigt studenthus i Holland:

Har haft en helt ok dag och antar att det i alla fall ger rejäla vuxenpoäng att få en vas av sin pojkvän i födelsedagspresent. Lite trist att vara så pass ny på jobbet bara att ingen vet att jag fyllde - när jag inte ens vet vad hälften av folket på min våning heter skulle det kännas löjligt att typ bjuda på tårta, och det är ju svårt att lite casual slänga in "jag fyller 30 idag by the way" i en konversation. Eftersom jag och Johan redan haft vår gemensamma 30-årsfest och vi nu bara har några dagar mellan två besök tog vi det lugnt och besökte lyxrestaurangen(?) Belgaqueen för första gången. Snor en bild från Google:

Åt en färdig fyrarättersmeny och som vi misstänkte var det packat med folk/turister och inte helt prisvärt (dock billigare än jag trodde). Huvudrätten var inte speciellt god men de övriga var helt ok. 

God efterrätt - dock hade vi här tvingats flytta in till bardelen från bordet i mitten på bilden ovan p g a klantiga människor på bordsbokningen.

Spa och nakenchock

För drygt en vecka sedan var jag och Johan på spa i Grimbergen (där de även gör öl ni vet), efter att jag tänkt göra detta i nästan ett år. Belgiska spa:n verkar överlag ha ett upplägg som skiljer sig lite från det i Sverige - här är det mycket fokus på bad och bastu och lite mindre på behandlingar (även om man givetvis kan boka sådana också). Dessutom verkar det vara standard att de större spa:na är uppdelade i en baddräktsdel och en nakendel, där det är förbjudet att ha på sig badkläder(!). Detta medför ju att alla jag vet som varit där av förklarliga skäl åker i par eller i kompispar av samma kön. I Grimbergen, liksom på de andra ställena jag kollade upp, är nakendelen tyvärr större än baddräksdelen. Väldigt märkligt allting.

I alla fall. Vi betalade 25 euro per skalle i entré och då fick man tillgång till totalt sju bastuer (bastus? bastur?), tre jacuzzis, två lite större pooler, och en ångbastu. Man fick ett armband som man bara behövde blippa för att få tillgång till och låsa upp sitt skåp, och som man även kunde betala med i restaurangen (där alla sitter och äter i badrockar och badtofflor), så den grejen funkade väldigt smidigt. Jag förstår verkligen inte varför nakendelen är så mycket större för det var säkert tre gånger så mycket folk i baddräktsdelen, och eftersom det var lördag var det rätt trångt. Det var otroligt blandad publik vilket var lite oväntat - tjejgäng i 20-årsåldern, ett antal par, barnfamiljer, osv.

Av förklarliga skäl fick man inte fota så här kommer några bilder jag snott från Google:

 
 I nakendelen fick man ha handduk runt sig och var alltså inte tvungen att spatsera runt helnaken, dock hade några av bastuerna handduksförbud (förutom för att sitta på). Trodde inte jag skulle ha några enorma problem med att testa nakendelen, främst eftersom det som sagt var väldigt blandad publik och överlag kändes ganska odramatiskt och icke-snuskgubbigt, men hjälp vad obekvämt det kändes. Vi testade ett par bastuer (de var inredda i olika teman och några hade speciella dofter eller musik) och satt som små kyska barn invirade i handduken medan bl a en ung kille satt mittemot med benen brett isär och hans tjej låg utsträckt på sin handduk, helt naken. Man visste liksom inte var man skulle fästa blicken. När den större poolen helt plötsligt var tom tänkte vi att vad fasen, man får ta seden dit man kommer bla bla bla och hoppade i. Klarade kanske fem minuter, sedan ville jag bara upp och in igen till den överbefolkade baddräktsdelen. Helt sjukt vad jobbigt det kändes att för öppen ridå kliva upp ur badet och rycka åt sig badkappan.

Nakenpoolen

Mitt samlade intryck: kul grej att testa, men det dröjer nog ett tag innan jag gör om det. Överlag lite för mycket folk för att man skulle kunna slappna av helt.

Lediga veckan

Det där med att jag skulle lägga hela den gångna veckan på att slöa och turista hände inte riktigt. Det blev inbrott i två av våra vänners lägenhet när den ena av dem liksom Johan och typ alla vi känner var i Strasbourg, så jag hjälpte till med lite praktiska grejer och sedan fick de helt enkelt flytta in här i några dagar.

I tisdags besökte jag i alla fall Bryssels stadsmuseum nere vid Grand Place. Det var inte så mycket att ha, men de hade en ganska rolig utställning med ett urval av alla kostymer som Bryssels stolthet och största (?) turistattraktion, Manneken Pis. Tog några mobilbilder av dålig kvalitet:

Här är Manneken Pis döv. Oklart varför de klätt honom
 så 'enkelt' i samband med detta.

Japp, han har varit svensk också! 

I rysk Kosmonautdräkt som sett bättre dagar.

Och till sist, som kanadensisk hockeyspelare. 

Igår var vi på spa i Grimbergen, skriver mer om det i veckan. I morgon börjar jag jobba...!

...och plötsligt blev allt mycket bättre.

Jag har ett jobb! Som antagligen alla som läser detta (ni är lite fler än vad jag trodde upptäckte jag nyss - räknade med att ha typ fem läsare kvar efter att ha uppdaterat max en gång varannan vecka på sista tiden) vet så börjar jag ett nytt jobb nästa vecka.

Skriver aldrig ut fullständiga namn eller namn på arbetsplatser då detta är min privata blogg och jag inte vill att folk som googlar på dessa ska hamna här, men jag kan säga att jag kommer arbeta på vad som måste vara den största helsvenska arbetsplatsen i Bryssel (ca 130 pers), mitt i EU-smeten och på krypavstånd till parlamentet. Det är ett assistentjobb på knappt ett år som förhoppningsvis även innebär lite extra självständigt arbete. Jag är lite överkvalificerad och de verkade mina blivande chefer också tycka, men jag var ärlig på intervjun och sa att jag haft svårt att få jobb och att jag ständigt får höra att jag är överkvalificerad för assistentjobb men inte ens får någon intervju om jag söker något mer avancerat på en internationell arbetsplats (=då konkurrerar jag med alla hyperutbildade från Europas toppuniversitet som nyss gjort praktik på någon EU-institution), och att jag verkligen inte har något emot administrativt arbete. Kände inte att jag gjorde någon toppintervju direkt men antar att bra referenser + att jag kunde börja jobba direkt + kanske framförallt att en vagt bekant kollega till Johan hade tipsat om mig avgjorde saken.

Förra veckan var min sista vecka av fem som vikarie på den där andra, mycket mindre svenska arbetsplatsen. Denna vecka är jag alltså ledig (och får lön på tisdag!) och behöver för första gången på många år inte tänka på vare sig jobbsök eller att jag borde skriva på den där satans uppsatsen. Tyvärr sammanfaller detta med att Johan och nästan alla vi känner är i Strasbourg med jobbet, så nu har jag fyra dagar att disponera fritt, ensam. Har inlett effektivt i alla fall, varit på kommunhuset för det näst sista steget i min jakt på uppehållstillstånd/belgiskt ID-kort (tappat räkningen på hur många gånger jag varit där, tror detta var fjärde besöket + att Johan fick gå dit en gång också, och då har jag själv jobbat med liknande grejer innan...) samt sent omsider öppnat ett belgiskt bankkonto. Det gick sanslöst smidigt i alla fall till skillnad från allt annat här. Fyllde i en kort ansökan på internet, väntade någon timme, gick till närmsta kontor tio minuter bort, skrev snabbt under lite papper och voilà, nu ska mitt kort samt dosa komma på posten inom fyra arbetsdagar. Och det var bara en person före i kön. Och det är helt gratis så länge jag nöjer mig med Maestro-kort.

Min plan för veckan är att unna mig massa shopping och lyxen att veta att pengar kommer in på kontot nästa månad också. Har inte snålat med restaurangbesök och sociala grejer det senaste året utan istället i stort sett helt avstått från att handla nya kläder osv. Dessutom ska jag turista i Bryssel har jag tänkt - gå på några museum, kolla in områden jag inte har varit i, och allmänt njuta av att inte behöva känna att jag "smiter" från jobbsökande eller plugg. Ska dessutom passa på att uppdatera bloggen lite mer än vad jag gjort på sistone, så kolla in igen om ett par dagar!

Bitter

Återigen väldigt längesedan jag uppdaterade, ska skärpa mig.

Tror ni jag fick det där jobbet? Nix. Nr. 2 igen. Återigen fick jag ett mail om att jag hade passat väldigt bra in där och det var svårt att välja mellan oss två och bla bla bla men den de valde hade pluggat där själv (ett engelskspråkigt universitet) och det var hennes fördel över mig. Har givetvis kollat upp vem de valde och förutom denna koppling var min bakgrund så otroligt mycket mer passande än hennes, så är fortfarande mycket bitter över detta.

Dock behöver jag i dagsläget inte bara sitta hemma och dega, har nämligen genom en vän fått rycka in som vikarie i ca en månad medan den ordinarie är sjukskriven. Ett inte alltför stressigt administrativt jobb på ett svenskspråkigt kontor, och det känns väldigt skönt att för första gången i Bryssel ha ett arbete att gå till.

Hanging on the telephone

Det finns fasen inte mycket som är jobbigare än att vänta på besked om ett jobb och veta att det kan komma precis när som helst. Det här är tredje dagen på helspänn och jag är nu helt inställd på att jag inte kommer få det, då hade de hört av sig redan. Blir helt matt av att bara vänta, och Johan är med jobbet i Strasbourg halva veckan så det dyker inte upp så mycket annat att tänka på. I måndags åkte jag ensam till Antwerpen, igår städade jag som en tok och tog bort alla julgrejer, och idag håller jag mest på att få nervsammanbrott.

Det kändes som jag gjorde en rätt bra intervju men nä, har en känsla av att det inte gick vägen och har indikationer på att folk som har direkt erfarenhet av stället (=pluggat där själva) har sökt. Skit.

Livstecken

Nej, det blev inte så mycket bloggande under julhelgerna, vet egentligen inte varför. Har trots den totala bristen på snö varit mycket trevligt, framförallt kommer jag sakna att kunna gå långa promenader varje dag (har nog snittat på ca en halvmil om dagen) och gå snabbt och lyssna på podcasts utan att störas. Det går liksom inte i Bryssel, det är rödljus överallt och fullt med folk, och går man dit det inte rör sig så mycket människor är det antagligen inte helt säkert.

Imorgon flyger jag tillbaka, på fredag har jag intervju på det där stället där jag blev nr två av 90 i somras ni vet (enda gången jag verkligen har blivit besviken och ledsen över ett avslag). Den här tjänsten skulle passa mig ännu bättre så håll tummarna för mig. Tycker jag brukar skärpa till mig bra och slappna av på intervjuer men denna gång är jag rädd för att bli alldeles för uppenbart nervös.

Julstämning

Har vakat som en hök över mobilen i två dagar nu då jag väntar på besked från inte en utan två intervjuer. Den har dock förblivit tyst och nu är klockan 17.30 på en fredag, så det blev väl inget den här gången heller. Trist. Får hoppas att jag går vidare i EU-rekryteringen för översättare, var där för några dagar sedan och skrev ett översättningsprov. Det gick i alla fall inte uruselt, men allt beror väl på hur duktiga de andra var.  

På onsdag nästa vecka åker vi till Sverige över jul, så springer nu runt och letar julklappar i stort sett varje dag. Försöker även klämma in lite tid att bara sitta och dricka glögg och ta det lugnt hemma, alla som känner mig vet hur mycket jag älskar julpynt/julstämning/julmusik. Lägenheten är så fin nu, synd att julgrejerna bara är framme tre veckor.

Svenska körens luciakonsert i söndags

 

Helgen v. 48 (spelkväll! inbrott i bil! samtal till polisen!)

* Igår hade jag intervju, den här gången med en svensk person (för ett jobb här) via videolänk. Fick inte en enda fråga om ambitioner eller framtidsplaner, vilket var skönt samt stödjer min teori om att Brysselbaserade intervjuare är onödigt besatta av detta. Nästa vecka får jag veta om jag går vidare till nästa steg. Oavsett om jag gör det eller inte kändes det som en bra intervju och jag skulle bli glad om jag får det. Sa dock vissa saker som jag i ett senare skede insåg kanske inte var helt kompatibelt med deras miljö och arbetsplatskultur, men är det så skulle jag nog inte trivas i vilket fall.

* I lördags hade vi elva vuxna, ett barn och två hundar här på sällskapsspelsturnering. Blev en mycket trevlig och smått rörig kväll (let's just say att det är svårt att planera spelupplägg när man inte vet hur många som kommer + att hundarna inte var överdrivet förtjusta i varandra, men som tur är bor vi ju på 1½ plan så det gick att lösa). Jag och två till bakade lussekatter och pepparkakor innan och dagen före var jag på IKEA och handlade bl a ett 6-pack glögg, så det blev en mysig tjuvstart på december dagen innan första advent.

* Efter spelkvällen fick vi för första gången en glimt av den kriminella sidan av Bryssel. Jag tyckte det var en utmärkt idé att följa en av turneringsdeltagarna en bit på vägen när han skulle gå hem, för att få lite frisk luft och motion efter flera timmars sockerintag. När jag och Johan sedan var på väg tillbaka hem och bara var två minuter från dörren, på en mindre gata där jag går nästan varje dag, ser vi två män som ser ut att försöka låsa upp en bil längre fram. Jag tycker det ser skumt ut och säger till Johan att vi borde gå på andra trottoaren, men Johan menar att äh, det är lugnt. Den trånga trottoaren är helt kantad av bilar och när vi är några meter från männen ser vi att de har krossat flera rutor på en av bilarna (glassplitter på hela trottoaren) och håller på och försöker bryta sig in i ytterligare en. "Det var JÄVLIGT dumt att vi gick här" muttrar jag tyst och Johan kan vid det här laget bara hålla med. När vi närmar oss avbryter de för att släppa förbi oss och vi går mellan männen, så nära att vi i stort sett snuddar vid dem. Hör hur den ena aggressivt svär något på franska och ser i ögonvrån att han ser ut att ta sats för att sparka på bilen. Vi ökar farten och som tur är sker detta i slutet av gatan så vi når snart fram till den större och mer trafikerade vägen som vi måste korsa för att komma fram till vår gata. Den ena av männen går efter oss ett par meter och i några sekunder hinner jag tänka att nu smäller det, eller så får jag en elpistol i ryggen. Vågar inte vända mig om men inser att han inte följer efter oss utan "bara" var på väg till bilen där de redan krossat rutan. När vi kommer ut på den större vägen står en taxi med förare i och väntar precis vid korsningen, vilket är så ologiskt att jag börjar undra om han håller koll åt tjuvarna.

Så fort de inte ser oss längre börjar jag springa till vår dörr, och försöker få Johan att göra detsamma så att inte tjuvarna eller taxichaffisen ska se var vi bor. Johan insisterar på att vi ska ringa polisen vilket jag gör (ja, eller först ringer jag 112 och blir vänligt upplyst om att jag ringt ambulansnumret och istället ska ringa polisen på 101). Har världens puls vilket inte gör det helt lätt att få fram vad som har hänt på osammanhängande franska, men lyckas i alla fall få dem att förstå vad som pågår. Vi berättar att de krossat bilrutor och på vilken gata. Polisen frågar efter signalement och vi vet egentligen bara att de var vita, att en var rätt kort och att de enligt Johan såg ut som uteliggare. De skickar dit en bil. Det går bara några minuter och sedan ringer en annan polisman upp och vet då vad vi (Johan) heter och var vi bor, så tydligen är Johans mobilnummer med i något register. Han frågar om det är ok att några poliser kommer förbi hos oss nu direkt (klockan är runt två på natten) för ytterligare upplysningar och jag känner bara att nej nej nej tänk om tjuvarna sitter i polisbilen, de får absolut inte se var vi bor! Så jag frågar varför och säger att vi egentligen redan berättat allt vi vet och drar allting igen och förtydligar att ingenting har hänt på vår gata, att det inte är vår bil och att vi bara snabbt gick förbi när vi såg vad de höll på med och bara ville meddela polisen vad som pågick. Han tackar för det och avslutar med att säga att de har tagit dem! Väldigt effektiv polis alltså, imponerande! Hoppas att de tog dem på bar gärning, Johan säger att han hörde sirener så förhoppningsvis var de smarta nog att köra runt hörnet utan sirener och sedan slå på dem om tjuvarna började springa, vilket känns rimligt att de gjorde.

De känns obehagligt att det skedde så nära där vi bor tycker jag, nu hände ju ingenting men om jag hade gått själv hade de ju hur lätt som helst kunnat hota mig eller så. Är fortfarande lite orolig att poliserna hade tjuvarna i bilen och var på väg för att ringa på så att de såg var vi bor, det måste ju stå ganska klart för dem att det var vi som ringde polisen. I förrgår ringde någon oanmäld på dörren för första gången sedan vi kom hit och jag tänkte att helvete nu är det polisen som behöver vittnesmål, så jag vågade inte öppna. Döm om min lättnad när jag några timmar senare gick ner och kollade posten och fann en jacka som Johan beställt - det var alltså ett bud som hade ringt på.

Har hittills i mitt liv varit ologiskt förskonad från sådana här grejer, förutom att ha mött en äcklig blottare i Brighton en gång. Det verkar som att de flesta i Bryssel stöter på lite kriminalitet förr eller senare, så hoppas nu att jag fyllt min kvot för ett tag framöver.

* På söndagen fortsatte vi med kickstartandet av julsäsongen - var på adventsgudtjänst med barnkör i svenska kyrkan samt på glöggmingel hos en kollega till Johan.

Concours och vinmässa

Har noll skrivinspiration för tillfället, som ni kanske märkt på det uteblivna bloggandet. Dagarna går, jobb söks, julen närmar sig. 

En spännande grej är att jag gått vidare från första steget i en EU-concours (i stort sett alla som vill ha ett "riktigt"/permanent jobb inom EU-institutionerna måste göra jobbiga prov i konkurrens med andra, ibland tiotusentals) för översättare till engelska, som jag anmälde mig till en kvart innan deadline i somras, mest som övning. Blivande översättare måste krångla sig igenom tre steg innan man till slut hamnar på någon slags reservlista som institutionerna väljer från när de ska anställa. Jag gjorde tydligen ett bra första prov och hamnade bland de ca 10% som gick vidare. Nästa steg är ett rent översättningsprov, skulle jag mot all förmodan gå vidare även där återstår en hel dags förnedring eftersom sista steget är en heldag med gruppövning, intervju och en svår presentation. Detta genomförs på de sökandes andraspråk vilket ju i vanliga fall skulle vara nemas problemas, men nu när jag sökt med engelska som målspråk var jag tvungen att ta franska som andraspråk eftersom man bara fick välja mellan engelska, franska och tyska. Min franska är minst sagt rostig och har aldrig låtit speciellt bra, så jag hoppas nästan att jag slipper det. Är nog ganska trist att översätta på heltid men vad jag förstår av löneinformationen som EU publicerar går man in på ca 4000 härliga skattefria euron i månaden, så då får det vara hur trist som helst.

Känner att jag borde lägga in lite bilder men Johan har de flesta och han är inte hemma, så voilà, tre av de extremt få nytagna fotona i min mobil:

Åkte på svensk bussresa till den stora vinmässan i Lille förrförra helgen. Gratis inträde + 600 småproducenter + gratis vinprovning hos alla + vi lyckades skrapa ihop hela 12 fina gratisglas + massor med nya viner till vår samling = mycket lyckad dag. 

Man fick ett eget vinglas när man gick in som man sedan gick runt och provade med. Hade man flera fribiljetter och bekanta som varit där förut och inte ville behålla sina kunde man alltså få ihop en del. 

Och till sist en bild från helgens besök på min favoritrestaurang so far i Bryssel, den som vi besökt flest gånger. Godaste sushin jag ätit! 

Isabel Marant pour H&M

Jag är medveten om att man inte direkt kan shoppa loss när man inte har något riktigt jobb, men jag gjorde ett undantag när H&M släppte sin Isabel Marant-signerade kollektion igår. Hängde inte på låset men kunde traska in några minuter efter att affären öppnat, och herregud vilket kaos! Marant är ju fransyska och jag kan tänka mig att hon är mer känd här än i Sverige. En rolig grej var att istället för tonåriga modebloggare som brukar befolka sånt här i Sverige (har inte köpt någon H&M+designer sedan Viktor & Rolf 2006 eller när det var, men var förbi och tittade på några när jag jobbade i Stockholm), så var affären smällfull med smala och moderiktiga kvinnor i 40+-åldern. Jag såg jättemånga som gick helt bananas och köpte i stort sett hela kollektionen! Efter ha tryckt mig igenom en trängsel värdig en pojkbandskonsert kunde jag till slut lägga vantarna på två tröjor, en scarf (som tog slut efter några minuter) och en t-shirt till Johan.

Man fick jättestora tygpåsar gratis när man köpte något! Ful men praktisk!

Helgen

Så var det måndag igen. Dagarna går långsamt i allmänhet men helgerna flyger förbi. Fick inte det där jobbet jag var på intervju för. Det känns tråkigt men jag klarar mig. Vet inte riktigt vad som hänt för jag brukade vara rätt bra på att bli intervjuad och jag har ju faktiskt lyckats få en eftertraktad praktikplats och några jobb tidigare. Men nä, här går jag inte hem tydligen.

Helgen har varit rätt lugn men vi har hunnit med lite i alla fall:

I fredags och lördags var vi ute och åt och drack några öl med några av Johans kollegor. Bland annat Judas-öl och Satan-öl, som synes på bilden. Mycket festligt.

I söndags var vi på bio och såg "Gravity" med Sandra Bullock och George Clooney. Valde 17.15-föreställningen och höll på att missa början då vi var lite småsena och kön var lång. "Det är lugnt" tyckte jag, "det finns 272 platser kvar". När vi kommer in i den gigantiska salongen ca en minut innan filmen drar igång och ljuset släcks insåg vi snabbt att 272 måste syftat på det totala antalet platser - salongen var smockfull och det fanns flera olika sektioner och gångar och var rörigt i allmänhet. Vi sprang runt i jakt på platser och då släcktes ljuset och det blev bäcksvart. Försökte undvika att snubbla på folk och halvskrek åt Johan att dra på ficklampan på mobilen. Han vägrade men till slut, precis i samma sekund som själva filmen började, kunde vi tränga oss förbi ett par sura brittiska pensionärer. Tror folk hatade oss. Filmen var bra i alla fall, med otroligt bra 3D som inte blev för plottrig. När vi sedan skulle gå ut från bion och klockan närmade sig 19 hade tydligen halva stan bestämt sig för att det var biodags. Där stod seriöst en av de längsta köerna jag sett i mitt liv - längre än till immigration i USA, längre än till invigningen av Oceana i Brighton, kanske längre än till det där museet i Vatikanen... Här på bilden syns endast en liten del - kön fortsätter sedan in i köpcentret och bort till de stackars biljettförsäljarna. Är väldigt glad att vi inte valde den senare föreställningen som vi funderade på.

 Idag är det helgdag i Belgien (utom för EU-tjänstemännen) och jag låtsades lite att även jag var ledig. Tog mig bland annat till stadens (antagligen) mest berömda park - Bois de la Cambre, och gick runt lite...

 ... i nästan två timmar. Över en mil blev det! Säkert dålig tid men det var inte direkt någon work-out utan mer av en promenad.

St-Gilles (vår kommun) i bilder

En dag i september, när det fortfarande var stekhett ute, tog jag med kameran och gick en sex kilometer lång runda i de övre delarna av vår Brysselkommun (St-Gilles). Tog så många bilder att jag får dela upp det på flera inlägg, här kommer ett första bildregn:

Snyggt hus precis i slutet på vår gata.

Närmsta parken/gräsplätten.

Porte de Hal/Hallepoort - häftig byggnad som är lite för stor för att få med på bild i sin helhet. Ser ut som en riddarborg mitt i asfaltsdjungeln. 

Här börjar man komma ner mot de lite fulare och mer nedgångna delarna av kommunen - ett intryck som förstärks av lite obehaglig graffiti föreställandes en mager man som ja, tar på sig själv.  

St-Gilles är känt för sina många Art Nouveau-byggnader, och mängder av hus har fina dekorationer i samma stil.

Parvis de St-Gilles - här är det marknad flera (alla?) dagar i veckan. Efter att kommunen innan sommaren beslutade att stänga av gatan för trafik (hurra!) är det även en av de få gator utanför centrum där man hänga på uteserveringar utan att störas av enorma mängder bilar. Hoppas fler tar efter.

Mer graffiti

Kommunhuset - så stort och flådigt att det var omöjligt att få med hela på en bild. Beat that, svenska kommunpolitiker!

St-Gilles fängelse, med Robin Hood-vibbar. Byggt någon gång på 1880-talet och fortfarande i bruk, om jag har förstått allt rätt. Användes av tyskarna under andra världskriget, bl a för att spärra in politiska fångar. 

Mardrömskorsning nära vår gata. Här råder ofta trafikkaos, men vi har i alla fall nära till flera spårvagnslinjer.

Vår gata.

Fler bilder kommer så småningom!