Julstämning

Har vakat som en hök över mobilen i två dagar nu då jag väntar på besked från inte en utan två intervjuer. Den har dock förblivit tyst och nu är klockan 17.30 på en fredag, så det blev väl inget den här gången heller. Trist. Får hoppas att jag går vidare i EU-rekryteringen för översättare, var där för några dagar sedan och skrev ett översättningsprov. Det gick i alla fall inte uruselt, men allt beror väl på hur duktiga de andra var.  

På onsdag nästa vecka åker vi till Sverige över jul, så springer nu runt och letar julklappar i stort sett varje dag. Försöker även klämma in lite tid att bara sitta och dricka glögg och ta det lugnt hemma, alla som känner mig vet hur mycket jag älskar julpynt/julstämning/julmusik. Lägenheten är så fin nu, synd att julgrejerna bara är framme tre veckor.

Svenska körens luciakonsert i söndags

 

Helgen v. 48 (spelkväll! inbrott i bil! samtal till polisen!)

* Igår hade jag intervju, den här gången med en svensk person (för ett jobb här) via videolänk. Fick inte en enda fråga om ambitioner eller framtidsplaner, vilket var skönt samt stödjer min teori om att Brysselbaserade intervjuare är onödigt besatta av detta. Nästa vecka får jag veta om jag går vidare till nästa steg. Oavsett om jag gör det eller inte kändes det som en bra intervju och jag skulle bli glad om jag får det. Sa dock vissa saker som jag i ett senare skede insåg kanske inte var helt kompatibelt med deras miljö och arbetsplatskultur, men är det så skulle jag nog inte trivas i vilket fall.

* I lördags hade vi elva vuxna, ett barn och två hundar här på sällskapsspelsturnering. Blev en mycket trevlig och smått rörig kväll (let's just say att det är svårt att planera spelupplägg när man inte vet hur många som kommer + att hundarna inte var överdrivet förtjusta i varandra, men som tur är bor vi ju på 1½ plan så det gick att lösa). Jag och två till bakade lussekatter och pepparkakor innan och dagen före var jag på IKEA och handlade bl a ett 6-pack glögg, så det blev en mysig tjuvstart på december dagen innan första advent.

* Efter spelkvällen fick vi för första gången en glimt av den kriminella sidan av Bryssel. Jag tyckte det var en utmärkt idé att följa en av turneringsdeltagarna en bit på vägen när han skulle gå hem, för att få lite frisk luft och motion efter flera timmars sockerintag. När jag och Johan sedan var på väg tillbaka hem och bara var två minuter från dörren, på en mindre gata där jag går nästan varje dag, ser vi två män som ser ut att försöka låsa upp en bil längre fram. Jag tycker det ser skumt ut och säger till Johan att vi borde gå på andra trottoaren, men Johan menar att äh, det är lugnt. Den trånga trottoaren är helt kantad av bilar och när vi är några meter från männen ser vi att de har krossat flera rutor på en av bilarna (glassplitter på hela trottoaren) och håller på och försöker bryta sig in i ytterligare en. "Det var JÄVLIGT dumt att vi gick här" muttrar jag tyst och Johan kan vid det här laget bara hålla med. När vi närmar oss avbryter de för att släppa förbi oss och vi går mellan männen, så nära att vi i stort sett snuddar vid dem. Hör hur den ena aggressivt svär något på franska och ser i ögonvrån att han ser ut att ta sats för att sparka på bilen. Vi ökar farten och som tur är sker detta i slutet av gatan så vi når snart fram till den större och mer trafikerade vägen som vi måste korsa för att komma fram till vår gata. Den ena av männen går efter oss ett par meter och i några sekunder hinner jag tänka att nu smäller det, eller så får jag en elpistol i ryggen. Vågar inte vända mig om men inser att han inte följer efter oss utan "bara" var på väg till bilen där de redan krossat rutan. När vi kommer ut på den större vägen står en taxi med förare i och väntar precis vid korsningen, vilket är så ologiskt att jag börjar undra om han håller koll åt tjuvarna.

Så fort de inte ser oss längre börjar jag springa till vår dörr, och försöker få Johan att göra detsamma så att inte tjuvarna eller taxichaffisen ska se var vi bor. Johan insisterar på att vi ska ringa polisen vilket jag gör (ja, eller först ringer jag 112 och blir vänligt upplyst om att jag ringt ambulansnumret och istället ska ringa polisen på 101). Har världens puls vilket inte gör det helt lätt att få fram vad som har hänt på osammanhängande franska, men lyckas i alla fall få dem att förstå vad som pågår. Vi berättar att de krossat bilrutor och på vilken gata. Polisen frågar efter signalement och vi vet egentligen bara att de var vita, att en var rätt kort och att de enligt Johan såg ut som uteliggare. De skickar dit en bil. Det går bara några minuter och sedan ringer en annan polisman upp och vet då vad vi (Johan) heter och var vi bor, så tydligen är Johans mobilnummer med i något register. Han frågar om det är ok att några poliser kommer förbi hos oss nu direkt (klockan är runt två på natten) för ytterligare upplysningar och jag känner bara att nej nej nej tänk om tjuvarna sitter i polisbilen, de får absolut inte se var vi bor! Så jag frågar varför och säger att vi egentligen redan berättat allt vi vet och drar allting igen och förtydligar att ingenting har hänt på vår gata, att det inte är vår bil och att vi bara snabbt gick förbi när vi såg vad de höll på med och bara ville meddela polisen vad som pågick. Han tackar för det och avslutar med att säga att de har tagit dem! Väldigt effektiv polis alltså, imponerande! Hoppas att de tog dem på bar gärning, Johan säger att han hörde sirener så förhoppningsvis var de smarta nog att köra runt hörnet utan sirener och sedan slå på dem om tjuvarna började springa, vilket känns rimligt att de gjorde.

De känns obehagligt att det skedde så nära där vi bor tycker jag, nu hände ju ingenting men om jag hade gått själv hade de ju hur lätt som helst kunnat hota mig eller så. Är fortfarande lite orolig att poliserna hade tjuvarna i bilen och var på väg för att ringa på så att de såg var vi bor, det måste ju stå ganska klart för dem att det var vi som ringde polisen. I förrgår ringde någon oanmäld på dörren för första gången sedan vi kom hit och jag tänkte att helvete nu är det polisen som behöver vittnesmål, så jag vågade inte öppna. Döm om min lättnad när jag några timmar senare gick ner och kollade posten och fann en jacka som Johan beställt - det var alltså ett bud som hade ringt på.

Har hittills i mitt liv varit ologiskt förskonad från sådana här grejer, förutom att ha mött en äcklig blottare i Brighton en gång. Det verkar som att de flesta i Bryssel stöter på lite kriminalitet förr eller senare, så hoppas nu att jag fyllt min kvot för ett tag framöver.

* På söndagen fortsatte vi med kickstartandet av julsäsongen - var på adventsgudtjänst med barnkör i svenska kyrkan samt på glöggmingel hos en kollega till Johan.

Concours och vinmässa

Har noll skrivinspiration för tillfället, som ni kanske märkt på det uteblivna bloggandet. Dagarna går, jobb söks, julen närmar sig. 

En spännande grej är att jag gått vidare från första steget i en EU-concours (i stort sett alla som vill ha ett "riktigt"/permanent jobb inom EU-institutionerna måste göra jobbiga prov i konkurrens med andra, ibland tiotusentals) för översättare till engelska, som jag anmälde mig till en kvart innan deadline i somras, mest som övning. Blivande översättare måste krångla sig igenom tre steg innan man till slut hamnar på någon slags reservlista som institutionerna väljer från när de ska anställa. Jag gjorde tydligen ett bra första prov och hamnade bland de ca 10% som gick vidare. Nästa steg är ett rent översättningsprov, skulle jag mot all förmodan gå vidare även där återstår en hel dags förnedring eftersom sista steget är en heldag med gruppövning, intervju och en svår presentation. Detta genomförs på de sökandes andraspråk vilket ju i vanliga fall skulle vara nemas problemas, men nu när jag sökt med engelska som målspråk var jag tvungen att ta franska som andraspråk eftersom man bara fick välja mellan engelska, franska och tyska. Min franska är minst sagt rostig och har aldrig låtit speciellt bra, så jag hoppas nästan att jag slipper det. Är nog ganska trist att översätta på heltid men vad jag förstår av löneinformationen som EU publicerar går man in på ca 4000 härliga skattefria euron i månaden, så då får det vara hur trist som helst.

Känner att jag borde lägga in lite bilder men Johan har de flesta och han är inte hemma, så voilà, tre av de extremt få nytagna fotona i min mobil:

Åkte på svensk bussresa till den stora vinmässan i Lille förrförra helgen. Gratis inträde + 600 småproducenter + gratis vinprovning hos alla + vi lyckades skrapa ihop hela 12 fina gratisglas + massor med nya viner till vår samling = mycket lyckad dag. 

Man fick ett eget vinglas när man gick in som man sedan gick runt och provade med. Hade man flera fribiljetter och bekanta som varit där förut och inte ville behålla sina kunde man alltså få ihop en del. 

Och till sist en bild från helgens besök på min favoritrestaurang so far i Bryssel, den som vi besökt flest gånger. Godaste sushin jag ätit! 

Isabel Marant pour H&M

Jag är medveten om att man inte direkt kan shoppa loss när man inte har något riktigt jobb, men jag gjorde ett undantag när H&M släppte sin Isabel Marant-signerade kollektion igår. Hängde inte på låset men kunde traska in några minuter efter att affären öppnat, och herregud vilket kaos! Marant är ju fransyska och jag kan tänka mig att hon är mer känd här än i Sverige. En rolig grej var att istället för tonåriga modebloggare som brukar befolka sånt här i Sverige (har inte köpt någon H&M+designer sedan Viktor & Rolf 2006 eller när det var, men var förbi och tittade på några när jag jobbade i Stockholm), så var affären smällfull med smala och moderiktiga kvinnor i 40+-åldern. Jag såg jättemånga som gick helt bananas och köpte i stort sett hela kollektionen! Efter ha tryckt mig igenom en trängsel värdig en pojkbandskonsert kunde jag till slut lägga vantarna på två tröjor, en scarf (som tog slut efter några minuter) och en t-shirt till Johan.

Man fick jättestora tygpåsar gratis när man köpte något! Ful men praktisk!

Helgen

Så var det måndag igen. Dagarna går långsamt i allmänhet men helgerna flyger förbi. Fick inte det där jobbet jag var på intervju för. Det känns tråkigt men jag klarar mig. Vet inte riktigt vad som hänt för jag brukade vara rätt bra på att bli intervjuad och jag har ju faktiskt lyckats få en eftertraktad praktikplats och några jobb tidigare. Men nä, här går jag inte hem tydligen.

Helgen har varit rätt lugn men vi har hunnit med lite i alla fall:

I fredags och lördags var vi ute och åt och drack några öl med några av Johans kollegor. Bland annat Judas-öl och Satan-öl, som synes på bilden. Mycket festligt.

I söndags var vi på bio och såg "Gravity" med Sandra Bullock och George Clooney. Valde 17.15-föreställningen och höll på att missa början då vi var lite småsena och kön var lång. "Det är lugnt" tyckte jag, "det finns 272 platser kvar". När vi kommer in i den gigantiska salongen ca en minut innan filmen drar igång och ljuset släcks insåg vi snabbt att 272 måste syftat på det totala antalet platser - salongen var smockfull och det fanns flera olika sektioner och gångar och var rörigt i allmänhet. Vi sprang runt i jakt på platser och då släcktes ljuset och det blev bäcksvart. Försökte undvika att snubbla på folk och halvskrek åt Johan att dra på ficklampan på mobilen. Han vägrade men till slut, precis i samma sekund som själva filmen började, kunde vi tränga oss förbi ett par sura brittiska pensionärer. Tror folk hatade oss. Filmen var bra i alla fall, med otroligt bra 3D som inte blev för plottrig. När vi sedan skulle gå ut från bion och klockan närmade sig 19 hade tydligen halva stan bestämt sig för att det var biodags. Där stod seriöst en av de längsta köerna jag sett i mitt liv - längre än till immigration i USA, längre än till invigningen av Oceana i Brighton, kanske längre än till det där museet i Vatikanen... Här på bilden syns endast en liten del - kön fortsätter sedan in i köpcentret och bort till de stackars biljettförsäljarna. Är väldigt glad att vi inte valde den senare föreställningen som vi funderade på.

 Idag är det helgdag i Belgien (utom för EU-tjänstemännen) och jag låtsades lite att även jag var ledig. Tog mig bland annat till stadens (antagligen) mest berömda park - Bois de la Cambre, och gick runt lite...

 ... i nästan två timmar. Över en mil blev det! Säkert dålig tid men det var inte direkt någon work-out utan mer av en promenad.

St-Gilles (vår kommun) i bilder

En dag i september, när det fortfarande var stekhett ute, tog jag med kameran och gick en sex kilometer lång runda i de övre delarna av vår Brysselkommun (St-Gilles). Tog så många bilder att jag får dela upp det på flera inlägg, här kommer ett första bildregn:

Snyggt hus precis i slutet på vår gata.

Närmsta parken/gräsplätten.

Porte de Hal/Hallepoort - häftig byggnad som är lite för stor för att få med på bild i sin helhet. Ser ut som en riddarborg mitt i asfaltsdjungeln. 

Här börjar man komma ner mot de lite fulare och mer nedgångna delarna av kommunen - ett intryck som förstärks av lite obehaglig graffiti föreställandes en mager man som ja, tar på sig själv.  

St-Gilles är känt för sina många Art Nouveau-byggnader, och mängder av hus har fina dekorationer i samma stil.

Parvis de St-Gilles - här är det marknad flera (alla?) dagar i veckan. Efter att kommunen innan sommaren beslutade att stänga av gatan för trafik (hurra!) är det även en av de få gator utanför centrum där man hänga på uteserveringar utan att störas av enorma mängder bilar. Hoppas fler tar efter.

Mer graffiti

Kommunhuset - så stort och flådigt att det var omöjligt att få med hela på en bild. Beat that, svenska kommunpolitiker!

St-Gilles fängelse, med Robin Hood-vibbar. Byggt någon gång på 1880-talet och fortfarande i bruk, om jag har förstått allt rätt. Användes av tyskarna under andra världskriget, bl a för att spärra in politiska fångar. 

Mardrömskorsning nära vår gata. Här råder ofta trafikkaos, men vi har i alla fall nära till flera spårvagnslinjer.

Vår gata.

Fler bilder kommer så småningom!

Candy bar

Belgien är ju som de flesta vet huvudsakligen tvåspråkigt (finns en mindre grupp tysktalande också), och är uppdelat i regioner där man främst pratar ett språk. Med detta kommer ett rätt invecklat politiskt system som jag ännu inte riktigt är speciellt insatt i. Vill man veta mer om det rekommenderar jag nedanstående klipp (på engelska):

Bryssel är däremot officiellt tvåspråkigt, vilket betyder att i stort sett all "offentlig" text står på båda språk, såsom gatuskyltar och liknande. Ibland uppstår dock språklig harmoni:

"Candy bar"... ok. 

För övrigt är vädret minst sagt omväxlande i skrivande stund. Dessa bilder är tagna med ca en minuts mellanrum, i varsitt väderstreck (obs regnbågen):

Fireworks

Känner verkligen att jag borde försöka hålla bättre koll på events i Bryssel när det helt plötsligt, när jag sitter och surfar i godan ro, brakar loss ett jättefint och långt fyrverkeri några kvarter bort. Behövde inte fundera länge på anledningen i alla fall, då det ca 30 sekunder efter fyrverkeriernas slut skapades ett fotoalbum på min kommuns egna Facebook-sida (det var något allmänt Halloweenfirande tydligen). Nedanstående har jag dock fotat själv. Som ni förstår är jag mycket bitter över att vi inte har någon balkong.

Idag har Johan åkt till Sverige där han ska vara ända till måndag kväll, och de flesta andra vi känner är borta även de. Kommer alltså bli en lugn och antagligen väldigt väldigt trist helg. Imorgon är det dessutom röd dag så allting är stängt. Tips på bra TV-program/filmer/podcasts mottages därför tacksamt. 

Vilken typ av jobb letar du efter?

Då har jag haft ännu en intervju, den här gången tog den bara ca 20 minuter. De ska göra minst en runda till så får bara hålla tummarna för att jag går vidare och får träffa bossen + en av dem man ska jobba tillsammans med. Väldigt svårt att gissa hur det gick då hon som intervjuade mig hade bra poker face och verkade ganska trött (liksom jag - stormen Christian har härjat hela natten och halva dagen). Återigen fick jag flera frågor och jobbiga följdfrågor om vilken typ av jobb jag letar efter och vad jag vill göra. Jag tyckte när jag läste annonsen att det verkade vara ett roligt jobb med flera arbetsuppgifter som jag är van vid (och massa resor!), kan det inte räcka så?

Vet inte om det är någon Brysselgrej för i Sverige har jag väl någon gång fått frågan vad jag vill göra i framtiden och sedan har de nöjt sig med det. Här känns det som att hälften av frågorna handlar om ambitioner. Sanningen är ju att jag inte riktigt vet. Har självklart ideer om vad jag gärna skulle jobba med om jag kunde välja fritt, men vem kan det vid 29 års ålder? Jag är inte så himla petig eller karriärkalkylerande och vill just nu bara ha ett jobb med någolunda vettiga/kvalificerade arbetsuppgifter, bra kollegor och normal lön. Kan ingen liksom bara acceptera det? Det känns som om alla som intervjuat mig här har reagerat negativt när jag har sagt att jag inte har en exakt plan (vilket jag ju måste säga i fall, som idag och den förra intervjun, när det är helt uppenbart i mitt CV att jag egentligen har andra intresseområden) utan är öppen för olika typer av jobb. Behöver det vara en nackdel att jag inte kan säga exakt vad jag gör om fem år?

Är så trött på att leta jobb just nu.

Överkvalificerad

Ni få men trogna bloggläsare kanske undrar hur det gick med det där jobbet? Jag fick det inte. Men det gör ingenting. Jag slussades runt och fick träffa sju av åtta som jobbar där och jag tror alla utom en kommenterade eller hintade att jag var överkvalificerad för ett assistentjobb och kanske skulle bli uttråkad. "För mig är det här ett CV gjort för kommissionen!" sa generaldirektören, som nästan var överdrivet imponerad (SÅ flashiga har mina tidigare tjänster absolut inte varit). "Du har väl inte sökt jobb här sedan i april, har du?" undrade hans sekreterare förvånat. De verkade dessutom ha kvar en hel del kandidater även i sista intervjurundan så jag förväntade mig inte att få det.

Har dock inte totalt oflyt för idag, ca tio minuter efter att jag för första gången sedan Brysselflytten slängt iväg en ansökan till ett jobb i Sverige, ringde min belgiska mobil (älskar åsynen av ett +32-nummer som inte finns i telefonboken för då är det med 99% sannolikhet en intervju det handlar om), och nu har jag en intervju på måndag. Som vanligt är det inte jobben jag verkligen vill ha som hör av sig utan de som jag sökt bara för att känna att jag söker tillräckligt aktivt. Denna gång finns det återigen en möjlighet att de tycker jag är överkvalificerad, men det handlar åtminstone inte om en ren assistenttjänst vilket är bra. Dessutom verkar man få resa en hel del under delar av året. Har dock så lite kunskap om branschen att jag inte ens vet hur man uttalar ställets namn. Får se hur det går.

Annars rullar dagarna på. Är i Sverige nu och irriteras över att regnet verkar ha följt efter. I helgen åkte jag tillbaka en sväng till Uppsala för att hälsa på en kompis, som bor i hyresrätten med Uppsalas finaste utsikt:

Kändes märkligt att vara där, i Bryssel tycker jag ofta tiden går väldigt långsamt men nu kändes det som om jag flyttat precis nyss. Kan verkligen sakna att simma på centralbadet om kvällarna och att ha max fem minuter till tre stora fräscha mataffärer.

Eh?

Har gått vidare till en andra intervju på det där stället i EU-kvarteret. Extremt oväntat då det inte riktigt kändes som att jag passade för jobbet, plus att de som tidigare nämnt verkade tycka att jag var överkvalificerad för en assistenttjänst (vilket jag kanske är, men vad ska jag göra då när jag inte får någonting på högre nivå?). Jaja, på fredag eftermiddag ska jag dit och träffa bossen, som jag lär tvingas pratas franska med. Får jag det inte är det heeelt ok så jag ska försöka att inte bli alltför nervös, men om man funderar på det så lär ju valen jag gör nu få konsekvenser i mitt fortsatta yrkesliv. Speciellt om jag nu skulle råka få den här tjänsten som då skulle innebära att jag får jobba med ett helt annat område än vad jag är van vid. Usch, hatar att fundera på sånt här.

Sol, parkhäng och intervju

Återigen har jag varit usel på att blogga. Man får liksom inte så mycket inspiration av att sitta och slösurfa eller gå och handla mat. Här kommer i alla fall en recap över sista veckan (har för tillfället gett upp alla ambitioner om att skriva fyndiga inlägg om Belgien - nu blir det dagbok only):

* Förra lördagen var vi på fest och "klubb" (normalstor bar, men folk dansade i trängseln) och kom hem kl. 5. Med råge nytt Brysselrekord för mig. Har inte varit ute på klubb en enda gång här, håller väl på att bli gammal. De spelade f ö "La Bomba" - soundtracket till min Spanienresa typ 2001. Gammal var det ja. Dagen efter hände av naturliga skäl inte speciellt mycket, men vi lyckades i alla fall ta oss till ett av Bryssels största och fulaste torg och köpa glass på vad som hittills verkar vara Bryssels bästa glasställe. Plötsligt sattes massa "fontäner" igång. Det märkliga var att det liksom inte fanns några rännor runt om, så vattnet bara sipprade iväg över torget:

* Efter en vädermässigt fruktansvärd vår när det regnade hela tiden visar sig Bryssel faktiskt leverera när det gäller höstväder. Har varje dag denna vecka spenderat minst 1½ timme solandes i parker. När solen har legat på har det känts som svensk högsommar! Dock har träden förstått att det egentligen är höst så man får dras med vissna löv som ligger och skräpar och förstör sommarillusionen.

 * Har köpt nya sneakers på billiga Sports Direct. Gillar egentligen inte att gå in där p g a dåliga minnen - jobbade extra på Sports Direct när jag bodde i Brighton och det är det tråkigaste jobb jag någonsin haft. Det hände ofta att jag under en åtta timmars arbetsdag enbart vek ihop kläder och plockade upp kläder som folk slängt på golvet. Blev helt matt av att inte behöva tänka överhuvudtaget. Är dock lite stolt över att jag under åtta månader effektivt lyckades undvika att bli kassatränad - det hade varit ännu tråkigare.

* Har mest hängt i parken som ligger närmast oss, en ganska oinspirerande gräsmatta och lite träd. Det finns en ankdamm och lite annat fint, men det ligger väl undangömt och har inga sittytor, of course. Vår "kommun" (egentligen stadsdel, men här har de delat upp i "communes"), St Gilles, är väldigt uppdelad. Vi bor i den bra delen, precis på gränsen till grannkommunen Ixelles. Sedan blir det ruffigare och ruffigare ju längre ner man går och ju närmre en av Bryssels stora tågstationer man kommer. Parken ligger någonstans i mitten, och drar därmed till sig en en väldigt heterogen blandning av barnfamiljer (well, mammor och barn), grupper av unga studenter, samt smågäng med högljudda killar som ser ut som värstingar. Ligger även någon afrikansk lite skum man och tillverkar smycken (tror jag) varje dag, alltid med ett litet entourage av vita ungdomar med hippieambitioner. Han nickade åt mig när jag skulle gå igår, kanske ett tecken på att jag varit där lite väl mycket. 

 * I tisdags var jag på tredje lektionen av vinkursen som jag tror jag nämnt tidigare. Har insett att jag har väldigt svårt att känna igen dofter. De flesta andra i gruppen, som förvisso nästan alla har gått minst en kurs tidigare, kan sitta och bara rabbla att vinet i glaset luktar krusbär eller skumbanan eller fotogen eller smör eller sparris eller... ja, ni fattar. Måste träna.

* Igår hade jag Bonde söker fru-kväll och gjorde frasvåfflor. Är mycket nöjd med att ha hittat två andra som liksom jag har sett nästan alla säsonger och kan namnet på bönder som var med typ 2006.

* Idag har jag förutom det obligatoriska parksolandet varit på jobbintervju i Bryssels mest EU-flashiga kvarter som är pepprat med internationella organisationer och ambassader/representationer. Jag skulle bli väldigt förvånad om jag går vidare till nästa omgång och det gör inget om jag inte gör det. Det märktes tydligt att de tyckte jag var överkvalificerad (vilket jag är). Jag hatar att få den ständiga frågan vad jag gör om fem/tio år! Dels vet jag faktiskt inte så noga och dels är det inte så lätt att svara ärligt när man är på intervju för något som varken har med min bakgrund, mitt kunskapsområde eller mina framtidsmål att göra. De hade i alla fall fått över 200 ansökningar så får väl vara glad att jag lyckades få en intervju trots att jag tror jag sökte på sista ansökningsdagen. Eftersom jag befann mig i Johans jobbkrokar passade vi på att luncha ihop. Utanför parlamentet bjöds det på folkmusik som jag gissade härstammade från Balkan någonstans. Icke - de kom från... Madeira. Jag och Johan fick varsin pin med Madeiratryck. Sjukt dålig promotiongrej - ingen i EU-parlamentet får väl ut något av en pin som det står Madeira på, och ingen lär ta på sig den.

Jaja, that's it for now. Johan är i Sverige över natten så jag ska passa på att se på Svenska Hollywoodfruar. Känns märkligt när det är sommarväder på dagen men börjar mörkna och bli kyligt redan vid 19-tiden. Nu är klockan snart 21 men det känns som jag sitter uppe mitt i natten och slöar. Imorgon blir det IKEA (av den enkla anledningen att vi plockar ut vår hyrbil vid 17 och då gäller det att passa på), och på lördag morgon drar vi till Champagne!

Matkoma

Det har varit en intensiv vecka - vi har bara haft en hemmakväll och det var i måndags. Det är väl allmänt känt att det är ett tecken på bloggförfall när man börjar lägga upp bilder på mat, men hey, sitter man hemma hela dagarna får man ta vad man har. Bryssel har många dåliga sidor men ett stort plus är alla bra restauranger. Det är billigare än i Sverige (framförallt all form av alkohol till), jag tror att maten nog generellt är lite bättre (Bryssel har det tredje största antalet av restauranger med Michelin-stjärnor i Europa), många lägger ner väldigt mycket krut på inredningen, och det finns mig veterligen inte speciellt många kedjerestauranger som ser likadana ut överallt.

Nu i helgen har vi tryckt oss ovanligt mycket gott, som tur är har vi även promenerat så mycket att det i skrivande stund dunkar i mina vader.

Är trött och minns varken namnet på restaurangen namnet på denna exotiska scampigryta, men gott var det!

Samma restaurang har långkrukor med färska kryddor på varje bord...

...och en lampa dekorerad med typ hundra pappersfåglar. Mycket krut på inredningen var det ja.

På dagen var vi på garden party hos en av Johans kollegor som hade gjort så fina snittar att jag tog mig friheten att fota.

 

Vi avslutade veckan med en dagstripp till Brugge samt Oostende vid kusten (bilder kommer i veckan). Efter att ha spenderat någon halvtimme på att leta lunchställen och sedan bittert konstaterat att alla ställen var superturistiska och tog överpriser tog vi bara första bästa, med något cheesy inredning, pensionärer, och pensionärsanpassad musik (Julio Iglesias osv). Döm om vår förvåning när vi får in varsin perfekt upplagd rätt (sjötunga) som är så, så, så god! De hade t o m skalfria tomater i salladen vilket väl får tolkas som något bevis att de lägger ner tid på tillagningen.